Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den politiske lyckoriddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra honom impopulär bland Ukrainas oslipade kosacker,
och gång på gång sökte han längre fram rentvå sig från
misstanken att vara polsk szlachcic (adelsman). Efter
utnämningen till lillrysk hetman ursakade han sig sålunda:
»Man lägger mig till last, att jag i min ungdom har
varit kammartjänare hos den förre konung Johan Kasimir
av Polen och att jag har en syster bosatt i Polen. Därför
misstänker man mig för polska sympatier. Visserligen är
det sant att min far skickade mig vid unga år till det
polska hovet, men detta får ej göra mig misstänkt. Ehuru
jag varit vid polska hovet, gick jag på mitt samvetes bud
över till denna (vänstra) sidan av Dnjeper, där jag vann
ynnest och allehanda förmåner, och jag är nu i tsarens
tjänst, ej i den polske konungens. De forna hetmanerna
tänkte annorlunda, men det fingo de plikta för, och det
har jag oavlåtligt i minnet.»
Och vid ett annat tillfälle yttrade han: »Jag träder i
tsarens tjänst med mörk uppsyn, ej glättig, ty det
uppdiktas elaka rykten om mig, att jag skulle vara polack. Men
min farfar och min far föddes i Ukraina och hava tjänat
storgosudaren.»
Till Ukraina begav sig Mazepa för att å Johan
Kazi-mirs vägnar överlämna bulavan (hetman-staven) åt den nye
hetmanen över det polska Dnjeper-landet, Pavel Tetera.
Så hette det åtminstone officiellt. Men att även
personliga motiv till denna avresa, vartill vi återkomma på tal om
Mazepas galanta äventyr, spelat in, framgår väl bäst därav
att han aldrig återvände till det polska hovet, utan stannade
kvar i det polska Ukraina, d. v. s. på högra stranden av
Dnjeper. Här fick Tetera till efterträdare den kraftfulle,
hänsynslöse och personligt äregirige Peter Dorosjenko, som i
sin djärva politik sökte fullfölja Chmielnitskijs planer och i
ett förbund med turkarna — kristenhetens arvfiender —
såg enda möjligheten att bevara Lillrysslands självständighet
gent emot både Polen och Moskva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
