Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - T - Tjäder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
TJÄDER
419
sin plats på länge, vartill de hava allt
skäl, för trädet bjuder dem föda och
snön i nödfall dryck, men på marken
hota många faror, ty i den mjuka
snön springa de dåligt och just vid
sådant väder är räven verksammast.
Ofta låta de alldeles snöa in sig, så att
de äro omgivna och skyddade av
riktiga snöskansar. Men detta i nödens
dagar nära samliv varar icke länge,
så snart vädret blir bättre, vaknar
egennyttan, de skilja sig vanligen i
februari och söka upp sina gamla
lekplatser och börja snart med sina
locktoner, men om de också i mars äro
rätt hetsiga, så kunna de, om vädret
åter blir dåligt, plötsligt avbryta leken
och tystna för att först efter många
dagar åter börja. Det härvid
avgörande är, om det är tidig eller sen vår,
men som medeltid kan man angiva
mitten av mars till slutet av april.
Så olik lektiden är, lika olik är
också hanens plats. Visserligen väljer
han för det mesta gamla träd med
starka vågräta grenar, på vilka han
bekvämt kan utföra sina rörelser och
språng, men ofta står han på ett yngre
träd gömd mellan grenarna.
Lektonerna under spelet äro tre: 1
knäppningarna, 2 klunken och 3 sisningen.
Den första satsen låter som "klipp,
klipp, klipp", eller som när man med
en käpp sakta slår i ett torrt, sprucket
träkärl, till detta läte sluter sig en
mycket kort drill. Den nästa satsen
ljuder som när man drar korken ur en
butelj eller som när man stuckit
pekfingret i munnen och hastigt drar ut
det från baksidan av kinden. Den sista
satsen liknar vässandet av en lie mot
en slipsten. Detta spel höres alls icke
på långt håll och förstås till fågelns
lycka blott av ett övat öra, trots att
det uppstämmes tidigt om morgonen,
då det är som tystast i skogen. Just i
morgongryningen spelar fågeln
ivrigast, förut tiger han vanligen. Under
sisningen är han som döv och blind.
Mellan 4 och 5 på morgonen träder
tuppen ned till de redan församlade
honorna, fortsätter med spelet, gör
löjliga språng och löper med stående och
släpande vingar lik den vanliga
tuppen kring hönorna, kan snart icke
längre motstå deras begär utan
bestiger dem. En gammal, vid platsen van
tupp, tål ingen yngre rival och
kämpar svartsjukt om sin egendomsrätt;
men i fortplantningens intresse ligger
att icke längre tåla dessa gamla
paschor, då de till följd av bristande
kraft icke kunna befrukta honan.
Tuppen gömmer sig om dagen, söker föda
och svingar sig om aftonen åter upp i
sitt lekträd, vilket försiggår rätt
bullersamt och höres på långt håll; han
sträcker på sig, övar sig än en gång
med sin sång, går fram och tillbaka
på grenen, men trycker sig snart intill
stammen, gömmer huvudet under
vingen och insomnar. Ofta vilar han
sig först på en lägre gren, men flyttar
sig småningom, tills han uppnått sin
plats, omkring 3/4 av trädets höjd.
Gamla hanars röst är hesare än de
yngres.
I slutet av april eller i maj börjar
honan värpa, sedan hon därtill grävt
ut åt sig en liten grop, och ofta har
hon valt en sådan plats, att man
måste förvåna sig över hennes dumhet, i
närheten av vägar eller på en
trädstubbe ligger hon med största lugn på
sina allt efter hennes ålder 6 till 12
ägg; endast hennes dräkt, som är svår
att skilja från marken erbjuder henne
något skydd; 27 till 30 dagar ruvar
hon med rörande uthållighet, så
trofast, att hon blott tager den
nödvändigaste föda och till och med avhåller
sig från att släppa sina exkrementer,
tills de slutligen tränga fram i stora
klumpar. Ungarna springa, knappt
torra, efter modern, vars första
promenad riktas mot en myrstack, med vars
larver hon förplägar den livliga
skaran. Ungarna växa fort upp; efter nio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
