Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått plats såsom lärare. Hans sista ord vid afskedet från
Levski, hvilken följde honom till vägs, voro: »Lofva i vår
vänskaps namn att icke utan mig tåga till Stara Planina, om
någon folkresning är i görningen!»
Denne Vasil Levskis senare öden må här beröras något,
då de stå i visst samband med Botjovs skaldskap. Levski
begaf sig nämligen till Bulgarien, som han under olika
förklädnad genomströfvade i alla riktningar, organiserande
hemliga sällskap och i bleckdosor med* turkisk tobakstämpel
spridande Ljuben Karavelovs tidningar och politiska broschyrer
för att väcka den lägre befolkningen, särskildt ungdomen till
kamp. Slutligen blef han dock jämte bandithöfdingen Dimitri
»Obschti» (»den allmänne») och flere andre år 1872
tillfångatagen af turkarne, ställdes inför rätta och hängdes i Sofia
Febr. 1873*). En dikt af Botjov, som publicerades först efter
skaldens död, har åt bulgariska poesien bevarat denna
sorgliga tilldragelse:
Säg, hvarför gråter du, moder kära,
och hvarför vrider du dina händer?
Säg, hvems är grafven, där gamar hacka
och vargar fråssa med hvassa tänder?
Jag vet, o moder! hvarför du sörjer:
ditt öga skymmes af dystra töcken.
Du sörjer, moder, och bittert klagar,
ty fåfängt ljuder din röst i öken.
Ja, gråt! Vid Sofia, nära staden
en galge spöklikt mot himlen sträfvar.
Din ende son, en bulgar, o moder!
med rep om halsen i galgen sväfvar.
*) På det ställe i den bulgariska hufvudstaden, där galgen stod
och där två af stadens finare gator nu korsa hvarandra, har en
minnesvård blifvit rest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
