Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 3. Orienten och norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Alborak“ (LVIII), tanken, heter Gabriels häst, som lyfter
den sofvande köpmannen Muhammed upp till alla sju
himlarna och bär honom genom jordens elände, och
“Muhammeds vallfärd“ (XVIII) är en färgrik skildring af
profetens tåg till Mekka. Men ett väsen i en tiggares
skepnad förehåller honom hans intighet, och Muhammed tackar
ödmjukt för denna lärdom. ■— “Tamerlans dröm“( XVIII)
siar våldets slutliga besegrande genom plogen, och
Tamer-lan (XLIV), stående på höjden af sin makt, finner vid
inträdet i ett underbart harem, att det är ännu ärofullare
att besegra kvinnor i och genom kärlek.
Kalifen Omar har ock lånat sitt mångbesjungna namn
åt några allegoriska lärodikter. I “Guds röst“ (XVIII)
hör han den allsmäktiges stämma i det hungriga barnets
kvidande, medan modern förbannar den rike mäktige kalifen.
och i “Ökenlegend“ (V) klagar han såsom eremit i öknen
öfver ensamheten, men förnimmer ett: “Stor är Allah!“
i sfinxens sång, samums brus, lejonens tjut och prasslandet
af karavanernas döda ben. — Den religiösa toleransen
predikas i “Änglar och dufvor“ (XVIII). Efter intagandet
af Damaskus öfverlät Omar ena hälften af templet åt den
kristne patriarken. Denne, som själf skulle få välja
half-parten, gick nattetid dit och såg till sin förfäran kristna
änglar i den muhammedanska delen och musulmanska i den
kristna, och dessa änglar möttes endräktigt i kyrkans midt.
Kärleken till nästan förhärligas i “Tre sångare“
(XXVII), hvilka täflade om skaldepriset vid kalifens hof.
Då denne var tveksam vid prisutdelningen, rådfrågades en
vis, som ville veta, hvad de äskat i sångarlön. Den förste
hade önskat sig en damascener-klinga och den andre en
ridhäst. Men den tredje bad om bröd för sin faderlöse
brorsons barn, och denne fick priset, enär
“Han ensam lagt sitt lijilrta i sin sång.
Ty när han sjöng, han tänkte dock beständigt
på. huru barnen hade det eländigt
där hemma. Akta mänsklig var hans sång.“
De båda andra vore också mästare, men de spelade
och kände blott för sig själfva. Den tredje åter gaf sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
