Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 2. Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mycken kärlek är af nöden. - Och i “Legenden“ (XXI)
vilja fåglarna följa Jesus till himlen. Men Johannes bad
att få taga dem med sig; de väntade därför tåligt, och då
Johannes glömde sitt löfte, tystnade deras sång.
Sammalunda går det ock med somliga människor: Himmelriket
utlofvas åt dem, men vänta få de!
De kristna martyrernas passionshistoria har lämnat
stoff till flera berättande dikter. I “Judas“ (V) har
diakonen Simon beslutit sig för att utlämna de kristne i
katakomberna åt Roms gladiatorer, men vid anblicken af
en nattvardstafla erinrar han sig Iskariot och flyr
vettskrämd till skogen. — I “Synen i Colosseum“ (XXXV)
klagar munken Telemachos till Gud öfver att satan
förföljde honom öfverallt, och att han icke ens i Colosseum
kan finna frid. Intet blod får gjutas mer, ty
människoblod är det heligaste af allt. Den tid skall komma, då
människorna blifva bröder, och oräkneliga äro Kristi
efterföljare, med ljus i handen och radband vid gördeln.
Utmattad föll han i sömn och drömde, att han vardt stenad
(hvilket ock sedan skedde, då han med kors i handen
kastade sig mellan gladiatorer för att förhindra de blodiga
spelen på arenan, och hans död gaf Honorius anledniug
att förnya Konstantins förbud mot dylika uppträden). Han
smålog i sömnen, ty han visste, att det var den sista
blodsutgjutelsen vid offentliga föreställningar. Men
“Allt längre såg lian in i framtidstöcken,
hur jorden vardt en blodbesudlad öken
med ’hätska kämpars hord.
Och satan log, ty hela gröna jorden
som Colosseum grusats och var vorden
en enda kyrkogård."
“Legenden om den heliga Julia“ (XXXV) handlar
om en kristen slafvinna, som troget följde sin herre
Eusebius, men vägrade att blifva hans maka, för att odeladt
tjena Herran. Och då hon motstod tyrannen Felix’
förförelsekonster, vardt hon korsfäst på Korsika. Eusebius
uppsökte henne och strödde rosor på hennes döda kropp,
som tycktes hviska:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
