Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 3. Gud och kristendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud och kristendom.
Vi hafva redan i förra delen sett, hurusom Vrchlickys
ungdomliga, af Leconte de Lisle och andra “hedningar“
påvärkade panteism, redan från början präglad af en stark
idealism, alltmer fördjupades och förfinades genom bredare
syn på lifvet och historien. Och just det tvifvel,
hvarmed han mottog en mängd nedärfda föreställningar och
nya intryck, var af det sunda slag, som leder till tro och
till vetande. I sonetten “Rökelsekaret“ (XXI) anklagar
han sig för samma brist, som den fromme Mickiewicz lade
Slowacki till last: att hans lif är “ett tempel, där det ej
finnes en Gud“. “Men — fortsätter han — på det tomma
templets trappa, där gräs och mossa frodas, står mitt hjärta
med glödande rökelse. Min mun spjärnar emot bön, och
min fot mot knäfall. Men ur rökelsekaret uppstiger
oupphörligt diktens välluktande rök, och jag vet ej, hvem som
framalstrar den.“
Vacker är den i terziner skrifna inledningen till XXII,
då skalden vid tröskeln till ett tempel häjdas af en röst
(likasom Maria Aegyptiaca i X): “Tillbaka, förmätne skald!
Hvad vill du här med din profana sång?“ Han ryggade
tillbaka, men en skepnad vid altaret vinkade honom till
sig och skingrade hans farhågor med orden: “Jag är den,
som ej gäckar och som är full af harmoni, huru mycket
världen än fördärfvas. Du fann mig med din tro, som
krossar alla bojor, med din sträfvan till idealet, med din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
