Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 3. Patriotism och “kosmopolitism“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort honom till en af nntidens mest universella skalder.
Och just i denna omständighet ligger kanske ock ett
speciellt cechiskt drag, uppenbarande en expansiv sida af
den cechiska folkkaraktären, som gjort att detta lilla folk.
med bevarande af sin slaviska individualitet, mäktat i sig
upptaga alla modärna kulturrörelser, och som spårades
redan i hussitkrigens och det trettioåriga krigets
revolutionära tendenser. Den ung-cechiska vitterheten blef så
kraftig just därigenom att den från första början med
sig införlifvade det bästa af samtidens poetiska strömningar
och omsatte detta i nationell slavisk form: Måcha (byronis-
v ^
men), Neruda (Heine och Lenau), Svatopluk Cech (den
ryska byronismen) och Vrchlicky (Victor Hugo, Carducci
och Goethe).
Vid en öfverblick af Vrchlickys diktsamlingar skall
man emellertid finna, att det rent nationella elementet
aldrig försummats. Redan i den första ballad samlingen
(III) förhärligas i “Jiri Melantrich“ (en cechisk
boktryckare, f 1580) den böhmiska bibelöfversättningen och
reformationen, Hus och Ztéka. Ehuru satan söker skrämma
med hot att utrota allt hvad böcker heter, är M.
ståndaktig. Boken är oförgänglig, ty hvarken eld eller svärd
kan utplåna dess skriftecken, och med den bevaras folkets
friska lifskraft. — Till och med under den italienska vistelsen
hade den skönhetstörstande unge mannen sina tankar på
hemlandet. I poemet “Natthärbärge i klostret“ (VII)
erinras han därom genom att någon stämde upp den
cechiska, af Tyl författade folksången: “Hvar är mitt hem?",
och i epilogen till samma diktsamling tänker han vid
anblicken af Appenninerna på Vysehrads svarta klippa vid
Prag och hörde en hviskning: Hem! Hem! “Kan
fosterlandet ej gifva mig något annat, kan det åtminstone bädda
min graf.“ Och med hvarje ny diktsamling stegras skaldens
samhörighet med fosterjorden.
Här möter oss först den patriotiska naturskildringen.
I poemet “På Mileéovka“ — det högsta bärget på
Mittelgebirge — (XI) sjunger han vid anblicken af
landskapet under sig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
