Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 2. Naturen och hjärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och af ert hjiirta I så mycket gifvon,
att knappast Herren kunde vedergSlllt.
Då strängen brast, inom mig så jag tänkte,
och länge än den tungt och hopplöst lät.
Men hon? Mot mig sitt hufvud ömt hon sänkte,
och bittra tårar som ett barn hon grät.
Med Vrchlickys allmänna uppfattning af kärleken
såsom “il primo motore“ i världsalltet står hans varma
naturdyrkan i intimt samband. Redan för den första
diktsamlingen tog han till inledande motto: uFör mig var naturen
blott en spegel af min sorg. Jag försökte genomtränga
dess hemligheter, men jag fattade endast njutningen däraf
samt den totala tillintetgörelse, som väntar oss båda. Jag
älskade henne, såsom fången älskar trädens sus utanför
fängelsegluggen; jag talade till henne, liksom den fångne
samspråkar med de skuggor, som skymta fram på murarna.“
Och i “Det gamla oket“ (XV) predikas återgång till
naturen: "Konsten är evig, och människohjärtat har vingar,
men ändå är lifvet så föga angenämt och ofta bedrägligt.
Hvem rår därför? Jo, vändom om! Låt oss blicka på skog
och äng och dricka fridens och lyckans läskedryck vid
naturens modersbröst! Yi binda oss själfva i lagarnas och
de nedärfda fördomarnas bojor. I ett ögonblick flamma
vi visserligen upp af frihetslust, men nästa dag försmäkta vi
åter i det gamla oket."
Alltifrån första början kan man följa detta
natursvärmeri i hans diktning. Så t. ex. i den lilla cykeln
“Rägndroppar“ (III), som skildrar: l:o) vårrägnet, födande
knoppar och kärlek; 2:o) stänket i den ljumma majnatten,
lofvande sommarens kärlekslycka; 3:o) höstens ruskväder
med den öfvergifnas klagan och 4:o) förvinterns rägnskurar
såsom förebud till köld och snö. I VI målas hafvets
outgrundliga majestät; i YII upprullas italienska
landskaps-taflor, och i “Boåetéchskors“ (VIII) skildras alpnaturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
