Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XXXIII. Bittra kärnor. 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är bittert! Naturen och ödet blandade till denna vätska,
* men människorna ha ej satt till någon söt smak.“ I
in-ledningsdikten liknas lifvet vid en hård kokosnöt, som
kostar mycken möda att öppna, men hvars innehåll ej
alltid motsvarar besväret. Döden forstår bäst att knäcka
dessa nötter! — Trots denna stundom bittra tungsinthet, som
allt mer tycks ha lagt sig öfver skaldens hjärta, äro dikterna
lifsvarma i sin enkla, innerliga viston.
1. Ur naturen, elegiska betraktelser öfver höstens
fallande blad, vinterkvällens längd och ungdomens
bort-döende. Det är skymningens och den höstliga
solnedgångens bleka färger, som här spela och väcka vemodiga
erinringar, t. ex. i “Solnedgång“:
“Ty nattens döttrar skänka ingen tröst
för slocknad sol, då rosens blomblad slutits.
Med solen grafläggs allt, som nyss har njutits
och värmt vårt kalla bröst.“
Ett annat diktprof lyder:
Men hos oss ...
När dimmor på vår hembygd falla,
en längtan efter ljus mig fyller
och vill i minnet återkalla
en näjd, som solens glans förgyller.
Men dimmor hos oss falla.
När blad på våra torfvor falla,
jag skönjer liksom i en hägring
förföriskt gula fält, som svalla
och parker uti färgrik fägring.
Men bladen hos oss falla.
När sparfvar på vår trappa falla
förfrusna ned från nakna träden,
jag hör, hur pyramider skall a
af glädtigt sorl och fåglakväden.
Men fåglar hos oss falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
