Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XXVI. Guldstoft. 1887 - XXVII. Fjärilar af alla färger. 1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Mimosor (189G — 97), skiftande subjektiva
stamningar, slutande med “Ståndaktighet“:
“Jag skall ej bli en annan iln jag var.
Vid fyrti år Ur samma känsla kvar
och kan ej ersatt bli af tycken tomma.
Jag vet, hvad jag förlorat är förbi;
mitt hopp är rök och stoft och fantasi.
Men ändå hjärtats rosor ännu blomma.
3. Gamla dockor (1897), reflexioner om figurerna i
Kasper-teatern (commedia deli’ arte).
4. Melankoliska rondeaux (1896 — 97). Den senare
hälften af diktsamlingens andra, betydligt tillökta upplaga,
skrifven först i midten af 1890-talet, röjer ett djupare
lifsallvar än den föregående periodens poetiska pessimism
och tyder på personligt bittra stämningar, som någon
gång öfverväldigat skalden.
5. Kärlekens demon, (illustr. praktupplaga i särtryck,
1893), en liten tämligen obetydlig cykel från år 1887 om
kärlekens olika faser och tragik, närmast såsom text till
Max Pirners pasteller. Vacker är emellertid scenen “Vid
skampålen“, då skalden kommer fram till en vid
skampålen bunden ung kvinna och säger åt henne: “Syster!
Se lugnt mot himlen i ditt lidande, ty konstnärens lott
är ej bättre än din. Afven jag står vid skampålen,
utsatt för pöbelns spott och spe.“
6. Tre feerier (1896), af hvilka två imitera den
romantiska medeltidsepiken. Den tredje dikten
“Illusioni-sten“ är en allegori om de mänskliga sinnenas
bedräglighet, åskådliggjord genom en taskspelares finter.
XXVII. Fjärilar af alla färger, 1887 (2 uppl. 1899),
69 lyriska dikter, skrifna 1883—87 (134 sid.). I den
inledande dikten liknar skalden sina stämningar och poetiska
intryck vid olikfärgade fjärilar: “Den sorglösa, soliga
ungdomens guldgula fjärilar aflöstes af de pröfningsrika
mannaårens mörka fjärilar; men med åren skingrades töcknen,
och nu fladdra endast blåa fjärilar i den lätta, leende själen.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
