Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XVI. Sfinx. 1883
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
störtade in, skulle dock glöden från min panna såsom ett
morgonskimmer falla på dess spillror och. i öknen skrifva
ordet: Förlåtelse, och därmed ginge sagan om det förlorade
paradiset i fullbordan . . . Och den tid skall komma, då
människan får Kristi kärlek i förening med Herkules1 kraftu . . .
Ytterligare ett diktprof ur samlingen:
Kohelet.
Bland nakna träden vinden dystert hviner,
och natten nalkas lömskt på dunkel stråt.
Tomt gapa fågelbon ibland ruiner,
och säf sig lutar fram mot säf i gråt.
Sitt pergament den gamle juden hade
lagt undan, fylldt af bittra känslors skrift,
som om en skugga sig på världen lade,
som om allt skapadt -vore sänkt i grift.
Af genomlefda dagars tyngd han trycktes,
han skydde dagens ljus och lampans sken.
En solbränd öken honom lifvet tycktes,
och mänsklighetens trötthet band hans ben.
Förvillelser i alla världens länder,
all gallas bitterhet och febrars glöd,
blott svett på pannor, valkar blott på händer,
en krets af naken födelse och död;
den bitterhet, som kvinnors åsyn föder,
se’n dräggen tömts af njutningens pokal;
det lömska leendet hos falska bröder,
på dygdens graf hvart skadegladt förtal —
allt i Predikaren står redan skrifvet.
Då ljöd en röst: “Hur fåvitskt, gamle tok,
att häckla Herrens skapelse och lifvet!
I kvinnans famn förbyts till narr hvar klok.
“I blomdoft sjunger fågeln. Alla väsen,
som du fördömt, föryngra sig i kraft.
Grodd spirar åter i de vissna gräsen,
och frukter slumra uti trädens saft.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
