Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solomija började berälta, men Ivan avbröt
henne oupphörligt.
»Hi hi! Jag ropade: Ostap! Solomija! Men
vart jag tittade, var det bara floden runt omkring
mig. Och intet annat hördes än vattnets skvalpande
under årorna, och så försvann stranden i mörkret...
Ja, rysligt», suckade Ivan som en gammal gumma . ..
»Och blev han skjuten rakt i hjärtat? ...»
Ivan spärrade upp ögonen i sin bestörtning
och fingrade på sitt bockskägg.
»Jo jo, så blir man skjuten som ett vildsvin...
än kristen själ är inte värd så mycket som en
pris snus. Hi hil!... Jag hade det inte heller för
trevligt, tills vi kommo till. andra stranden...
Herre je! En så tokig tsigenerska! Han slår henne
och hon klöser ögonen ur honom, precis som ...»
Så avbröt han Solomija gång på gång, då hon
skulle skildra sina äventyr. Sina egna upplevelser
framställde han sålunda:
»Vi kröpo upp ur vassen och trampade turkisk
mark, och det kändes riktigt kusligt. Annars träffar
man väl på hederligt folk i främmande land; men
här — här fråga de bara efter ens slantar, och
man får sköta sig bäst man kan... Dan därpå
gingo vi till rådhuset för att få pass; men jag hade
jämt er och Ostap i tankarna och jag var färdig
att gråta av bedrövelse. Så fingo vi pass, och det
sades oss, att vi voro fria. Nu fick vi leva livet
som vi ville — hi hi! Några av de våra begåvo
sig till Tultja, till Isaktja och till släktingar; men
jag såg, att det också fanns landsmän här, och
därför stannade jag. Kanske, tänkte jag, får jag
uppsnappa några underrättelser om er... Vänta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
