Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon hade insydda i en liten påse om halsen, för
alt de skulle hjälpa henne att söka rätt på Ostap.
Om natten bara vore överstånden!
Ju mörkare det blev, dess mer tycktes blåsten
tilltaga, åtminstone susade det i vassen så starkt,
all det till och med dövade hennes tankar. Intet
annat hördes än vindens oupphörliga, entoniga
viskningar: tst, tst, tst! Då och då märkte hon
dock, att något hoppade därnere bland snåren och
att det knakade bland de torra, prasslande bladen.
Fåglarna voro oroliga, flaxade med vingarna i
vassen och upphävde vilda skrik, liksom före
stormen.
Solomija satt så, ända tills hon somnade. Hon
visste icke, hur och när det skedde — tröttheten
och suset i snåren sövde henne omärkligt.
Då hon vaknade, hade hon ingen aning om,
huruvida det var sent eller tidigt på morgonen.
Över vassen sänkte sig den olivegråa himlen ännu
lägre än kvällen förut. Det värkte i hela hennes
kropp, som om hon varit mörbultad. De tunga
ögonlocken föllo ofrivilligt ihop, och huvudet var
oredigt. Men hon fick ej dröja en enda minut.
Hon gick därför rakt fram, dit näsan pekade, så
långt krafterna medgåvo. Hon sprang, fastän hon
kände sig svagare i fötlerna än någonsin förut,
och luften: var så tung, att hon hade svårt att
andas. Dessutom över räldigades hon av en stark
hunger, ty hon svalt redan på andra dygnet. Det
sög och kväljde i magen. Då och då smakade
hon på en stjälk eller en rot av någon sumpväxt
och tuggade därpå, trots den vedervärdiga sma¬
ken och lukten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
