Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sakta och försiktigt smögo sig alla ned. till
stranden. Med otålighet spanade de ut i mörkret,
men de kunde varken se eller höra något. Det
var som om floden hade sovit. I väster klarnade
det en smula, och mot den mulna himlen avteck¬
nade sig svagt konturerna av svarta berg såsom
tunga moln. Från floden hördes sorlandet av vå¬
gorna.
Men trots fader Ovsijs löfte blev det ännu
ingenting av med överfarten. Folket vart otåligt.
De stelfrusna barnen kvedo, och det var svårt att
lugna dem. Platsen var farlig, ty när som hälst
kunde en vaktpatrull stryka förbi och överraska
dem. Ovett började hagla över Ovsij, och alla
grepos av lust att så fort som möjligt få lämna
den farliga stranden och ta sin tillflykt till en klyfta
igen. Där kunde man åtminstone göra upp eld
och värma sig. Ingen brydde sig längre om att
speja utåt floden.
Men se där, något plaskade invid stranden.
Två båtar skrapade lätt mot sanden, och en röst
frågade sakta:
»Äro alla där?»
Alla rusade ned till stranden. Man trängdes
kring båtarna, ty var och en ville vara den första
att få plats för sig och sina saker. Det var inte
lätt för fader Ovsij att skaffa reda och ordning i
allt detta. »Mästerkatten» var en av de första, som
hoppade i båtarna, och sökte envist släpa med sig
Solomijas knyte.
»Solomija! Ostap! Hit till mig!» viskade han
flåsande, under det han kånkade och knogade med
elt omedgörligt bylte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
