Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnor, så heter det bara kvinnfolk. Just en skön
ordning!»
Oleksandra sprang dansande och gnolande till
sin matpåse och satte sig alt åta lillsammans med
de andra. Sedan de slutat måltiden, lade sig
somliga att sova, och andra småpralade i grupper.
Ivan satt bredvid Oleksandra och såg jämt på
hennes svarta ögon och blossande kinder.
»Äro alla i Movtjani lika vackra som du?»
frågade han.
»Ja, allesammans. Men i ert Kruhy — äro alla
där lika fula som du?» frågade hon gäckande.
»Är jag då så ful?» |
»Åh nej, inte så värst. Då man ser dig på
ryggen, tar du dig: bra ut; Men framifrån, ar det
så man kan spricka.»
Ivan ryckte upp en beta, skakade den en smula
och stack den in under hennes duk, så att hårupp¬
sättningen kom något på sned.
»För den löken ska du få betalt. Inte för inte!»,
ropade hon och tog den tomma matpåsen, som
hon började ruska över hans huvud, så att smulor
och damm yrde kring Ivan.
Så lugnade de sig.
»Säg mig, Oleksandra, var bor du?» frågade
Ivan.
»Vad angår det dig? Tredje huset från Konrads,
där grinden är röd och hunden är vil», skämtade
hon, och hennes stora, svarla ögon glänste mot
Ivan.
»Inga dumheter!” Det: förefaller” mig: som
OM
»...som om du såg spöken mitt på ljusa dagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
