Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUTREDJE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG305
lek, i den mån ljus skänkes oss eller erfarenheten leder oss.
Några allmänna riktlinjer gifver dock ordet oss, det ord vi denna
stund hafva inför oss och andra. Särskildt skänker oss Paulus
ett och annat i den vägen. Må vi nu gripa tillfället och träda den
svåra frågan närmare! Allsidigt ljus kunna vi icke vänta endast
från detta ord. Men vi hafva icke desto mindre att hämta rätt
mycken lärdom därur.
Jesus häfdar uppenbarligen inför Petrus sin och de sinas
frihet från tempelskatten, och det med ganska stort eftertryck.
»Men» — ändock gifver han den för både sig och Petrus och
anlitar till och med det underfullas väg därför. Petrus skall
hämta upp en silfverpenning därtill genom ett egendomligt
fiskafänge i sjön Genesàret.
Jesus är såsom Guds son fri från skatten till Guds tempel.
Jordens konungar taga ju icke skatt af sina söner, utan af andra
människor, af de andra medborgarna i sitt rike. Himmelens och
jordens konung är Jesu Kristi Fader, och templet är hans Faders
hus. Han, Sonen, gjorde ju också en vida värdefullare insats i
Guds rikes uppbyggande än den som förmedlades genom templet
och dess gudstjänst; han gjorde en tjänst af vida högre ordning
och med ett vida rikare innehåll. Han nödgades ju också någon
gång till och med tala om detta tempel såsom en röfvarekula.
Motståndet mot honom kom därtill främst från dess präster.
Och dock kände han sig i frihet förpliktad att gifva samma
skatt, från hvilken han från en annan synpunkt var fri. Och
motivet uttryckte han så: »För att vi icke skola blifva dem till
en stötesten». En vägran kunde hafva stärkt folkets fördomar
emot honom och den sanning han förkunnade.^ Den kunde hafva
minskat hans möjligheter att vinna dem för sin Fader och hans
rike. Därför offrar han den yttre friheten. Han ställer sin
frihet i kärlekens tjänst. Han kunde göra det utan synd. Det
hade snarare från denna synpunkt varit orätt att begagna den
annars fullt motiverade friheten. Då han hade frihet till
bådadera, till att göra eller låta, behålla eller försaka, valde han det
som bäst kunde befordra kärlekens syften. Och det förefaller
icke, såsom gjorde han sitt offer af friheten med någon suckan.
Här är för visso någonting för alla Jesu lärjungar att beakta
och efterfölja. Den grundsats Jesus här följer har sin
tillämpning på vår ställning till vår släkt, till vår omgifning öfver huf-
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
