Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 SEXTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDlGHETSSöNDAG
en sida sedt något mörkt, ofta något mycket mörkt. Den har
dock äfven en betydligt ljusare sida. Att dö är för en kristen
att lägga af sin jordedräkt, sina timlighetskläder och gå till hvila
från mödor, bekymmer och kamp, kamp först och sist mot
synden. Döden slår oss i bojor. Visserligen. Men i en djup, lugn
sömns mjuka, lena bojor. »Jag lefver; I skolen ock lefva» —
det är Jesu ord till de sina.
En stund kommer, då det skall heta: »Lasarus, kom ut.»
Individen, äfven sådan han uppenbarar sig i det kroppsliga, är
på det sättet odödlig, att det individuella i kroppsligheten, sådant
det fått sin prägel af andens lif, icke kan utplånas. »Herren själf
skall stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en
öfverängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus
döda uppstå» (1 Tess. 4:16). »Tror du detta», frågade Jesus
Marta, då han sagt sitt stora ord om sig själf såsom
uppståndelsen och lifvet. Det är, såsom skulle frågan vilja komma tillbaka
inför hvarje ord om uppståndelsen. »Tror du detta?» I denna
tro, i detta hQpp ligger motvikten mot dödens bitterhet.
»Må jag få dö de rättfärdigas död, och blifve mitt slut såsom
deras» (4 Mos. 23: 10). Det var Bileams önskan, då han
välsignade Israel, Guds folk. Blir vårt slut detta, då är det i grunden
icke slut med lifvet. Nej, det eviga lifvet skall bryta igenom
till äfven kroppens lefvandegörelse i »de rättfärdigas uppståndelse»,
alldeles såsom det skedde med Jesus på tredje dagen. I
egenartad förklaring skall hvarje kristen träda fram i en andlig,
himmelsk lekamens omhölje. Just dessa ögon, hvilkas särskilda
uttryck du lärde älska på jorden, just detta anlete, som hade en
särprägel framför andra, som var dig kär, skola stråla på särskildt
sätt, bättre, renare än i de allra bästa stunderna på jorden, allt
»till Guds förhärligande».
Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
