Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 NIONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALD1GHETSSÖNDAG ^
icke begagnas såsom en förevändning att i något enda fall slippa
ifrån verklig barmhärtighet mot någon enda verkligt behöfvande
medmänniska. Här är ju i stället fråga om att i kärlek tjäna
en vilsekommen människa genom att vägra hjälp för
tillfredsställande af hennes behof af näring och dymedels hindra henne
att fortgå på en väg, som leder till fullkomlig undergång för
hela hennes personlighet och är en fara för enskilda och en
onödig börda för samhället.
Men det må ju då också i den rätta kärlekens namn
betonas, att det aldrig för en kristen duger att nöja sig med att säga
nej, utan att han i detta fall, så vida han vill låta sig drifvas af
verklig kärlek, måste på samma gång söjta någon utväg att
bringa lättingen till arbete. Hjälpmedel därtill erbjudas helt visst
på många platser i vårt nutidssamhälle. Och där de saknas, måste
en uppfinningsrik, verksam kärlek söka skapa möjligheter.
Må vi emellertid själfva samtidigt »sätta vår ära i» att fylla
hvar och en sin kallelse på bästa sätt. Huru pryder det icke
hvarje kristen människa att vara trogen! Huru se icke Herrens
ögon därefter! Trohet är »Andens frukt», frukt af dens Ande,
som var trogen mer än någon annan, frukt af Kristi ande.
Och må vi icke förtröttas! Det dagliga kallelsearbetet, det
må för öfrigt vara af det ena eller det andra slaget, har sina
svårigheter, sina stötestenar, sin möda. Och märk det väl: det
har den andres fullt lika mycket som ditt eget, fastän du
naturligtvis känner ditt eget bättre än den andres. Det kan då och
då, stundtals eller tidtals, bli en nedtyngande trötthet, som frestar
till att gå ifrån allt eller åtminstone taga det så lätt och ytligt som
möjligt för att komma ifrån det, göra det minsta möjliga i stället
för det mesta möjliga af det. Men må vi icke förtröttas!
Herren, som själf icke blifver trött och icke uppgifves,
»gifver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka. De som
bida efter Herren, de hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar
såsom örnarna. Så hasta de åstad utan att uppgifvas, de färdas
framåt utan att blifva trötta» (Jes. 40: 28—31). Hvilan
kommer. Redan nu gifver Herren ro och vederkvickelse åt den trötte,
som bidar efter honom, understundom på ett oanadt och
öfverraskande sätt. Och hvilan kommer en gång evigt där. En
sabbatshvila står ännu åter för Guds folk.
Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
