- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
207

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FEMTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 207

tvifvel och oro. Hufvudsaken är, att det verkligen har skett,
eller att det verkligen sker, om det icke ännu skett. Det måste
dock för enhvar som icke ända ifrån barndomen, från dopets
grund likasom vuxit in i personlig gemenskap med Kristus blifva
en personlig afgörelse, likasom en personlig öfverlåtelse åt den
himmelska kärleken. Och hvarför skulle icke ögonblicket därför
nu vara inne, i synnerhet som det är fråga om just detta, en
öfverlåtelse åt den himmelska kärleken?

Men härutinnan är ett framför allt af betydelse. Jesus sade
om Natanael, och månne det icke lyste upp af glädje i hans
anlete vid de orden: »Se, denne är i sanning en israelit, i hvilken
icke finnes något svek.»

Det säges för öfrigt mycket litet om Natanael och ingenting
stort om honom. Han blef aldrig något liknande en Petrus.
Men å andra sidan — han gick icke Judas’ väg, fastän han
delade sina medlärjungars svagheter. Vi finna honom alltfort
såsom lärjunge både efter uppståndelsen — han var en af de sju,
som fingo upplefva Jesu uppenbarelse vid Tiberias’ sjö (Joh.
21: 1 ff.) — och ännu efter himmelsfärden — under namnet
Bartolomeus nämnes han såsom en af den bedjande skaran före
pingstundret (Apg. 1: 13, 14). Och hvad var väl, jämte framför allt
Jesu trohet, förklaringsgrunden därtill, om icke lärjungens
svekfrihet?

De uppriktiga ha många löften från den Gud, som »har
behag till sanning i hjärtegrunden» (Ps. 51: 8). »Säll är den
människa, i hvilkens ande icke är något svek» (Ps. 32: 2). Jag har
sett människor, som haft många tvifvel och mycken oro, till
slut tränga igenom till klarhet och visshet, säkerligen därföre
att de ha varit uppriktiga. Jag har sett lärjungar, som varit ute
på villovägar, komma till rätta igen, såsom det synts mig, framför
allt därföre att ändock en ärlig ande under allt och trots allt har
bott i dem.

Var ärlig i ditt sökande, var ärlig i ditt lif med Kristus, var
framför allt annat ärlig! Allt blir icke klart och fast på en gång.
Det blef icke så för Natanael. Mången själ måste gå igenom
både ett och annat, innan det andligt sätter sig hos honom. Men
allt mera. ljus, allt större visshet skänkes den uppriktige. Var
viss därom! Och om du icke blir något stort — det ena
nödvändiga för dig är dock det, att du blir och förblir en verklig kristen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free