Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
ANNANDAG PINGST
de nyss lästa orden ur Nikodemus-kapitlet, är i sanning ett
evangelium, ett godt, ett gladt budskap.
Men hvilket gripande allvar på samma gång i fortsättningen
af detta Jesu ord: »Men den som icke tror, han är redan dömd,
eftersom han icke tror på Guds enfödde sons namn. Och detta
är domen, att, när ljuset hade kommit i världen, människorna
dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar
voro onda. Ty hvar och en som gör hvad ondt är, han hatar
ljuset och kommer icke till ljuset, för att hans gärningar icke skola
blifva blottade!» Det är således uppenbart lika mycket salt som
ljuflighet i Jesu tal. Här talas ju om en dom, som till och med
faller redan nu, här talas om onda gärningar, om kärlek till
mörkret och hat mot ljuset. Och sådant allvarstal finna vi
jämsides med det ljufliga öfverallt i den här boken. Vi finna det
icke blott i gamla testamentet, som ju öfver hufvud taget synes
ha en något mörkare färg öfver sig. Allvarsordet är till och med
ännu mera utsagdt i nya testamentet. Det springer klart i ögonen,
att Gud äfven i sin allra rikaste kärleksuppenbarelse är helig
kärlek.
Det är naturligt, att detta drag i uppenbarelsens ord icke
behagar en hel del människor. Det saknas visst icke maningar till
oss, det gudomliga ordets tjänare — äfven om icke alltid utsagd,
är det åtminstone helt visst mångens önskan — att vi icke skola
dundra med några domsord, utan endast, endast predika kärlek.
En del vilja visst till och med icke alls veta af den här boken,
just därför att det är så mycket dorn i den. De förstå naturligtvis
icke det djupa, nödvändiga sammanhanget mellan de båda: dorn
och frälsning. #
Kanske någon sådan människa läser eller hör dessa mina
ord. Det vore godt, om jag då kunde få nåd att visa
sammanhanget mellan de båda och så röja undan det ödesdigra
misstaget, att det ena skulle motsäga det andra. Det vore godt, om
du kunde i ditt hjärta förstå, att domen här i tiden är ämnad att
vara en genomgång till frälsning, men ock att å andra sidan
otrons förkastande af frälsningens nådegåfva har dorn med sig,
ja, måste med ett logiskt sammanhangs nödvändighet hafva det.
»Icke sände Gud sin son i världen för att döma världen».
Hvilken härlig sanning är det icke, ljuf och söt och len såsom
honung för en förödmjukad själ! Ännu är Jesus icke kommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
