Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af verklig gåfva, stor, allt eftersom den välsignande är till sin
person, allt eftersom faders- och moderskärleken är.
Hvad måste det då icke betyda att vara under hans
välsignande händer, under dessa händer, som lades på de sjuka till
helbrägdagörelse, som i rik kärlek läto sig fastnaglas vid korset,
i hvilka är den makt, hvarom hans egna ord vittna: »Ingen skall
rycka dem ur min hand!» Visst har den Herrens tjänare rätt, som
i kärlek en gång lockade med de orden: »Kom närmare, kom
tätare in till honom med allt, så att du och allt ditt komma
riktigt in under hans välsignande händer! Ack, det är så godt
att stå under de händerna, vakna där, somna där, arbeta där och
hvila där, lefva där och dö där». För visso, det är någonting
särskildt i välsignelsen från dessa händer, någonting som omöjligt
kan undfås på annat håll. Det är himmelsk välsignelse, gåfvor
ofvanifrån af den allra yppersta beskaffenhet, gåfvor af inre
verklighetsart, stora, rika, såsom han själf är stor och rik.
Och Anden, hans egen ande, det är välsignelsen framför allt,
den himlafarnes samlade välsignelse, gåfvan framför alla andra,
ja, gåfvan, i hvilken all den himmelska världens andliga
välsignelse ingår, inbegreppet af allt hvad stort och rikt Herren öfver allt
kan och vill gifva.
»Jag skall utgjuta min ande öfver din säd och min
välsignelse öfver dina telningar». Det var Faderns löfte af ålder, och
liknande löften finnas rätt många redan i den gammaltestamentliga
uppenbarelsens ord. Det siar om en tid, då en ande från höjden
varder utgjuten. Och vi hörde nyss, hur Jesus före
himmelsfärden hade sagt till sina lärjungar: »Se, jag vill sända till eder hvad
min fader har utlöfvat. Men stannen I kvar här i staden, till dess
I från höjden blifvit beklädda med kraft».
Och det blef så. Det blef pingst endast tio dagar efter
himmelsfärden. Andeutgjutelsen kom under dån från himmelen och
med tungor såsom af eld. »Från höjden» blefvo lärjungarna i
sanning beklädda med kraft. Det var en utomordentlig, öfvernaturlig,
himmelsk, gudomlig kraft. Det var Jesu kärleks underbara, rika,
stora kraft. Hur strålade den icke ut ifrån dem inom deras egen
krets och så vidt utåt i världen! Hur värmde och tände den icke!
I honom, den himlafarne, skulle ju genom dem »alla släkter på
jorden» varda välsignade. Det var det stora uppdraget. Och huru
rikt fyllde de det icke just i kraft af denna välsignelse från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
