Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE SÖNDAGEN EFTER PÅSK 147
och mörkaste, igenom de mest långsträckta skuggor, igenom
till glädje!
Detta gäller icke blott i allmänhet, utan hvarje särskild
nöd. Något nytt skall födas fram ur hvarje bedröfvelse. Och
skulle vi söka på något sätt sammanfattande beteckna detta
nya, som Gud vill föda fram i sorgen, skulle det måhända i
hufvudsak vara: ödmjukhet, en allt sannare, djupare ödmjukhet.
Och just den är vägen till en allt sannare, djupare glädje. Herren
döljer sig icke så sällan under nöden för lär jungablicken, och
det förstorar sorgen. Men »en liten tid, och I sen mig icke»,
säger Jesus; »och åter en liten tid, och I fån se mig... jag skall
se eder åter, och då skola edra hjärtan glädja sig.» Och hur
stor nöden än må hafva varit, det blir då såsom med kvinnan,
hvilkens stund är kommen: »När hon har födt barnet, kommer
hon icke mer ihåg sin vedermöda, ty hon gläder sig öfver att
en människa är född till världen.»
Men af hvad slag är då den glädje, som Jesus skänker de
sina efter nödens genomgång? »Då skola edra hjärtan glädja
sig». Ja, edra hjärtan. Det finnes mycken hvad jag skulle vilja
kalla tillfällig känsloglädje i världen, naturligtvis af mer eller
mindre ren eller oren beskaffenhet. Det finnes också å andra
sidan däijämte icke så liten naturlig hjärteglädje, och den bästa
af den torde vara förlagd till familjelifvet. Ofta förnimmes den
såsom en välgörande motvikt mot bedröfvelsen, är det väl också
verkligt i sin mån. Men ingen hjärteglädje är så djup och rik
och på samma gång så stilla ljuflig, som då mästaren och
frälsaren ter sig för ett lärjungahjärta, ter sig kanske på nytt efter
en tid af inre mörker och öfvergifvenhet. Då blir det oss klart:
han allena, ja, till och med: »När jag har dig, icke åstundar jag
då något på jorden» (Ps. 73: 25)!
»Och ingen skall taga eder glädje ifrån eder», fortsätter
Jesus, och det är det goda slutordet i vår text. Världen kan icke
gifva en sådan glädje som den Jesus gifver, allra minst ens en
smula af den djupa glädje, som födes fram ur bedröfvelsen.
Världen försöker väl däremot på olika sätt taga den ifrån oss.
Men den kan det ej och skall det ej. Jesus har en gång
försäkrat Maria och med henne alla som utvalt »den goda delen»,
att den icke skall tagas ifrån dem. Och i den goda delen ingår
också den glädje, om hvilken här har varit tal. Den skall icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
