Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDFASTOSöNDAGEN
111
om, de stegras dag för dag; det stundom hviskar och stundom
ropar inom oss: mer, mer. Men han, Kristus, har det i
oändlighet; och vi behöfva aldrig vända oss åt annat håll. I honom
är lifvets källa, rik och djup.
Men hvad är det väl som skänker denna djupa
tillfredsställelse hos Kristus? Hvad är det som gör, att Jesus för den
själ, som hvilar hos honom, ter sig såsom ett sannskyldigt
himmelskt manna? Jo, han är den fullkomliga sanningen och den
fullkomliga kärleken i förening. Det är sannings- och
kärleksmättnad vi djupast behöfva.
Vi irra, lämnade åt oss själfva och åt andra människor,
med våra tankar i lifvets djupaste frågor. Kristus gifver visst
svar på dem, så långt vi behöfva det, om vi ödmjukt söka det
hos honom. Och han gifver ett svar, hvartill vårt samvete säger
sitt ja. Den kärlek från människor, hvaraf vi kunna få del, må
understundom vara äkta och rik — Kristus är kärleken från
Gud med syndaförlåtelse och lif och seger. Hvad begära vi
mer? Han är det; han är lifvets bröd.
Så må vi då i sanning tro på honom, komma till honom i
tro, hvila hos honom i tro, bygga på honom i tro, ja, äta och
dricka nu och alltfort, taga honom och hans sanning och
kärlek in i våra hjärtan för att så lefva, lefva, lefva i Gud!
Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
