Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrtionde kapitlet - Fyrtioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Athelstanes rikedom och anseende gjorde, att denna sed tillämpades i den vidaste utsträckning.
Man såg därför en massa människor gå upp- och nedför den
backe, hvarpå borgen låg, och då kungen och hans ledsagare redo in genom den öppna och obevakade porten i den yttre
förskansningen, erbjöd platsen där innanför en tafla, som föga stämde med anledningen till att man samlats. På ett ställe voro kockar i fullt arbete med att steka väldiga oxar och feta får; på ett annat ställe slogos stora ölfat upp för att iskänka sitt innehåll åt alla, som kommo.
Gäster af alla slag åto och drucko efter godtfinnande. Den
halfnakne anglosaxiske trälen dränkte känslan af ett hälft års svält och törst i en dags fråsseri och dryckenskap; den mera välfödde borgaren åt sitt kött med välbehag eller kritiserade missnöjd det kvantum malt, som var i ölet, och bryggarens duglighet.
Några få af den fattigare och lägre normandiska adeln syntes
också; de kändes igen på de rakade hakorna och de korta kapporna äfvensom därpå, att de höllo sig tillsammans och med stor ringaktning åsågo hela högtidligheten, fastän de nedläto sig till att ta för sig af den goda kosten, som så rikligt bjöds.
Så såg det ut på Coningsburghs borggård, då Richard och hans
följeslagare redo in där. Hofmästaren värdigades ej ägna någon uppmärksamhet åt de lägre gäster, som alltjämt kommo och gingo, utom för så vidt det var nödvändigt för att upprätthålla ordningen, han blef emellertid imponerad af kungens och Ivanhoes ädla hållning, i synnerhet som han tyckte, att han kände igen den senares drag. Dessutom var ankomsten af två riddare — ty att de voro det, syntes af dräkten — en sällsynt händelse vid en anglosaxisk fest och kunde ej annat än betraktas som ett slags ära för den
hädangångne och hans familj. Och i sin svarta dräkt och med sin hvita ämbetsstaf i handen gjorde denna viktiga person plats i den brokiga församlingen af gäster och förde Richard och Ivanhoe till tornets ingång. Gurth och Wamba träffade snart bekanta på borggården och dristade sig ej att tränga sig längre fram, förrän deras närvaro påfordrades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
