Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gudar och djäflar!» utbrast den sårade riddaren. »Blott ett
ögonblicks styrka, så att jag kan släpa mig ut i striden och dö, som det anstår mitt namn!»
»Tänk inte på det, tappre krigare! Du skall inte dö någon
krigaredöd, utan omkomma som räfven i sin lya, då bönderna ha tändt eld rundt omkring den.»
»Nedriga kvinna, du ljuger!» ropade Front-de-Boeuf, »mina män hålla sig tappert — mina murar äro starka och höga — mina vapenbröder frukta ej en hel här af anglosaxare, om de så anfördes af Hengist och Horsa. Tempelherrens och de Bracys stridsrop ljuder högt öfver kampens larm. Och vid min ära, då vi tända den flammande vårdkasen, som skall förkunna vårt framgångsrika försvar, skall den förtära dig med hull och hår, och jag skall upplefva den stunden, då det förkunnas, att du har öfvergått från den jordiska elden till lågorna i helvetet, som aldrig har utsändt en mera
diabolisk satan!»
»Lef i den tron, tills du får bevis på, att den... men nej»,
afbröt hon sig, »du skall redan nu få erfara den dom, som all din makt, all din styrka, allt ditt mod ej kunna afvända, fastän den beredts dig af denna svaga hand. Märker du den täta, kväfvande röken, som redan i svarta moln böljar genom rummet? Trodde du, att det endast var den dimma, som breder sig öfver dina bristande ögon? Nej, Front-de-Boeuf, det är en annan orsak. Kommer du ihåg det upplag af bränsle, som förvaras under dessa rum?»
»Kvinna!» utbrast han i raseri. »Du har väl inte tändt eld
därpå? Vid himlen, det har du, och borgen står i lågor!»
»De höja sig åtminstone hastigt», sade Ulrica med förfärande
lugn, »och snart skall en signal uppmana belägrarne att hårdt ansätta dem, som gärna skulle vilja släcka dem. Farväl, Front-de-Boeuf! Måtte Mista, Skogula och Zernebock, de gamla anglosaxarnes gudar — djäflar, som prästerna nu kalla dem — måtte de stå som tröstare vid ditt dödsläger, som Ulrica nu lämnar. Men vet, om det kan vara dig någon tröst att veta det, att Ulrica vandrar till samma mörka land som du och tar del i ditt straff, liksom hon tagit
del i ditt brott. Och nu, fadermördare, farväl för evigt! Må hvarje sten i detta hvälfda tak få en tunga för att ropa detta namn i ditt öra!»
Med dessa ord lämnade hon rummet, och Front-de-Boeuf hörde
den tunga nyckelns gnisslande, då hon läste dörren efter sig och sålunda afskar den sista svaga möjligheten för honom att undkomma. I den djupaste förtviflan ropade han på sina svenner och vapenbröder: »Stephan och Saint-Maur! - Clement och Giles! Jag brinner hjälplöst inne. Hjälp, hjälp, käcke Bois-Guilbert, tappre de Bracy! Det är Front-de-Boeuf, som ropar. Det är er herre, ni förrädiska svenner! Er bundsförvant, er vapenbroder, ni menediga och trolösa riddare! — Må alla de förbannelser, som måste drabba förrädarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
