- Project Runeberg -  Ivanhoe /
77

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett uppriktigare, allmännare och bättre förtjänt bifall hälsade dagens segrare, tills han, ifrig att undandraga sig den allmänna uppmärksamheten, tog sin tillflykt in i ett af de tält, som voro uppslagna vid utkanten af stridsplatsen och som stridsmarskalkarne artigt erbjödo honom att begagna. Då han drog sig tillbaka till sitt tält, skingrade sig också många, som stannat på stridsplatsen för att se
honom och framkasta gissningar om honom.

Sorlet och larmet aflöstes nu af ett fjärran mummel från olika grupper, som vandrade bort åt alla riktningar, och det dog hastigt bort i fullständig tystnad.

Utanför stridsplatsens område var mer än en smedja uppförd,
och de började nu glimma i skymningen och visade, att
vapensmederna arbetade, och därmed skulle de fortfara hela natten för att iståndsätta och förändra de rustningar, som åter skulle begagnas följande dag.

En trupp beväpnade män, som aflöstes med två timmars
mellanrum, omgaf stridsplatsen och höll vakt om natten.

*


TIONDE KAPITLET.



Då den arflöse riddaren kommit in i sitt tält, erbjödo väpnare och pager i mängd sig att spänna af hans tunga harnesk, skaffa honom bekväma kläder och ett uppfriskande bad. Deras ifver vid detta tillfälle skärptes kanske af nyfikenhet, eftersom alla ville veta, hvem den riddare var, som vunnit så många segrar, men ändå, till och med på prins Johans befallning, vägrat att slå upp sitt visir eller nämna sitt namn. Men deras tjänstvilliga nyfikenhet blef icke tillfredsställd. Den arflöse riddaren afböjde all annan hjälp än af hans egen vapendragare — en man med bondaktigt utseende, som insvept i en mörk kappa och med hufvud och ansikte hälft dolda i en normandisk mössa af svart pälsverk tycktes lika mycket som sin herre lägga an på att vara okänd. Då alla andra lämnat tältet, tog denne af sin herre de tyngre delarna af rustningen och satte fram
mat och vin, som efter dagens ansträngningar voro mycket
välkomna.

Knappast hade riddaren i hast slutat sin måltid, förr än hans sven anmälde, att fem män, hvar och en med en fullt sadlad häst, önskade tala med honom. Den arflöse riddaren hade utbytt sin rustning mot den långa kjortel, som män i hans ställning brukade bära och som, försedd med en hätta, dolde ansiktet, då den, som bar den, så önskade, nästan lika fullständigt som hjälmens visir; men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free