Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTTONDE KAPITLET.
Midt under sin ridt stannade prins Johan plötsligt, och i det han vände sig om till priorn af Jourvaulx, anmärkte han, att man hade glömt den viktigaste af dagens förrättningar.
»Vid min salighet», sade han, »vi ha glömt, herr prior, att
utnämna den fagra Skönhets- och Kärleksdrottning, hvars hvita hand skall räcka segerpalmen. Jag för min del är fördomsfri i mina åsikter och har ingenting emot att ge den svartögda Rebecka min röst.»
»Heliga jungfru», svarade priorn och vände förfärad sina ögon mot himlen, »en judinna! Vi skulle göra oss förtjänta af att bli utdrifna härifrån med stenkastning, och jag är ännu inte nog gammal att bli martyr. Dessutom svär jag vid min skyddspatron, att hon står långt under den sköna anglosaxiskan Rowena.»
»Anglosaxer eller jude, hund eller svin, hvad är det för
skillnad?» svarade prinsen. »Utnämn Rebecka, säger jag, om också bara för att förödmjuka de anglosaxiska bondlurkarne.»
»Nej, nej», sade de Bracy, »låt den sköna drottningens tron stå tom, tills segrarens namn skall utropas, och låt då honom välja den dam, som skall intaga denna plats. Det skall göra hans seger ännu dyrbarare för honom och lära sköna damer att sätta värde på tappra riddares kärlek, som kan bereda dem en sådan utmärkelse.»
»I fall Brian de Bois-Guilbert vinner priset», sade priorn,
»vågar jag min rosenkrans på, att jag kan säga, hvem som blir skönhetsdrottning. »
»Bois-Guilbert», svarade de Bracy, »för en god lans, men det
finns andra tillstädes här vid torneringen, som ej skola vara rädda för att möta honom.»
»Var tysta, mina herrar», sade Valdemar Fitzurse, den äldste
och mest betydande af prinsens följeslagare, »och låt prinsen intaga sin plats. Riddarne och åskådarne äro lika otåliga, och det är hög tid, att leken börjar.»
Fastän prins Johan ännu ej var kung, hade han i Valdemar
Fitzurses person alla obehagen af en favoritminister, som, i det han tjänar sin suverän, alltid gör det på sitt eget vis. Prinsen rättade sig emellertid efter honom, fastän han eljes alltid brukade vara påstridig i fråga om småsaker, och i det han intog sin tron och hans hoffolk tog plats omkring honom, gaf han härolderna en vink att förkunna reglerna för torneringen, och de lydde i korthet sålunda:
För det första: de fem utmanarne skulle upptaga striden med
hvar och en, som anmälde sig.
För det andra: hvarje riddare, som ämnade deltaga i kampen,
kunde, om han så ville, välja sig en särskild motståndare bland utmanarne genom att vidröra hans sköld. Gjorde han det med omvänd lans, så skulle stridsprofvet äga rum med så kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0062.html
