Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Måtte hjulen falla af deras vagnar», sade juden, »liksom hjulen
i Faraos här, så att de endast kunna köra tungt! Men öfverge mig
inte, gode pilgrim — tänk på den vilde och grymme tempelherren
och hans saracenska slafvar!»
»Våra vägar», sade pilgrimen, »måste skiljas här, ty det passar
sig inte för män som du och jag att färdas längre tillsammans än
nödvändigheten kräfver. Dessutom, hvad hjälp kan du ha af mig,
en fredlig pilgrim, mot två beväpnade hedningar?»
»Ack, unge man», svarade juden, »du kan försvara mig, och
jag är säker på, att du skulle göra det. Fattig som jag är, skall
jag löna dig därför — inte med pengar, ty så sant min fader Abraham
mig hjälpe, pengar har jag inga — men ...»
»Pengar och lön», afbröt pilgrimen honom, »har jag redan sagt
att jag inte begär af dig. Visa dig vägen kan jag och kanske också
på visst sätt försvara dig, fastän det ej kan anses värdigt för en
kristen att beskydda en jude mot en saracen. Därför, jude, skall
jag se till, att du kommer i säkerhet under lämplig lejd. Vi äro nu
ej långt ifrån staden Sheffield, där du lätt kan träffa många af din
stam, hos hvilka du kan söka tillflykt.»
En halftimme förgick under fullständig tystnad å ömse sidor,
emedan pilgrimen kanske försmådde att tilltala juden, medan juden
ej vågade framtvinga ett samtal med en person, hvars resa till den
heliga grafven gaf honom ett visst anseende för helighet. De höllo
in sina mulåsnor uppe på toppen af en låg kulle, och i det pilgrimen
pekade på staden Sheffield, som låg nedanför dem, upprepade han
orden: »Här skiljas vi alltså!»
»Icke förr än ni har mottagit den stackars judens tack», sade
Isaac, »ty jag vågar inte be er följa med mig till min frände Zareth
i Sheffield, som kanske nog kunde låna mig litet att löna er med
för edra goda tjänster.»
»Jag har redan sagt», svarade pilgrimen, »att jag inte önskar
någon lön. Om du bland dina många gäldenärer för min skull vill
skona någon olycklig kristen, som är i ditt våld, för bojor och
fängelse, skall jag anse mig väl belönad för den tjänst jag i dag har
gjort dig.»
»Vänta litet, vänta litet», sade juden och grep tag i hans kåpa,
»något vill jag gärna göra, något för dig själf. Gud skall veta, att
juden är fattig — ja, Isaac är en tiggare bland sitt folk —, men
förlåt mig, om jag gissar, hvad du i detta ögonblick mest känner
behof af.»
»Om du också skulle gissa rätt», sade pilgrimen, »är det något,
som du inte kan skaffa, äfven om du vore lika rik som du säger
att du är fattig.»
»Som jag säger?» upprepade juden. »O, tro mig, jag säger
endast sanning, jag är en utplundrad, skuldsatt, olycklig man. Hårda
händer ha frånryckt mig min egendom, mina pengar, mina skepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
