Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En af tärnorna räckte fram en silfverbägare, som innehöll en
kostlig blandning af vin och kryddor, och Rowena kredensade den.
Därpå räcktes den till pilgrimen, som efter en djup bugning smakade
ett par droppar.
»Mottag denna gåfva, min vän», fortfor Rowena och räckte
honom ett guldmynt, »som erkännande för din mödosamma resa och
de besök du aflagt på heliga orter.»
Pilgrimen mottog gåfvan med en ny bugning och följde tärnan
ut ur rummet.
I det yttre rummet fann han sin följeslagare Anwold, som tog
facklan från kammartärnan och med mera brådska än ceremonier
förde honom till en mindre förnämlig del af huset, där några små
rum eller rättare celler utgjorde sofplatser för den lägre klassen af
tjänstfolket och för främmande af låg rang.
»I hvilken af dessa kamrar sofver juden?» frågade pilgrimen.
»Den otrogne hunden», svarade Anwold, »ligger i kammaren
närmast er egen, fromme pilgrim. Vid S:t Dunstan, där måste
minsann skuras och borstas grundligt, innan kristna människor åter
kunna bo där!»
»Och hvar sofver svinaherden Gurth?» sade den främmande.
»Gurth», svarade den lifegne, »ligger i kammaren på er högra
sida, medan juden ligger i den vänstra.»
»Det är bra som det är», sade pilgrimen. »Till och med en
jude kan svårligen sprida smitta genom en ekvägg.»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
