Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var henne emot. Cedric märkte denna rörelse och orsaken därtill.
»Herr tempelherre», sade han, »våra anglosaxiska jungfrurs kinder
ha pröfvat för litet af solen för att kunna tåla en korsfarares ihärdiga
blick.»
»I fall jag har kränkt någon», svarade riddar Brian, »så ber
jag om förlåtelse — det vill säga, jag ber lady Rowena om
förlåtelse —, och längre kan jag icke gå i ödmjukhet.»
»Lady Rowena», sade priorn, »har straffat oss alla, i det hon
tuktat min väns djärfhet. Låt mig uttala det hoppet, att hon skall
vara mindre grym mot den lysande riddarskara, som kommer att
samlas vid torneringen.»
»Det är osäkert, om vi komma dit», sade Cedric. »Jag tycker
icke om dessa fåfängliga upptåg, som voro okända för mina fäder,
då England var ett fritt land.»
»Låt oss icke desto mindre hoppas», sade priorn, »att vårt sällskap
kan förmå er att resa dit; när vägarna äro så osäkra, är riddar
Brian de Bois-Guilberts eskort icke att förakta.»
»Herr prior», svarade anglosaxaren, »hvarhelst jag har färdats
i detta land, har jag hittills med mitt goda svärds och mina trogna
svenners bistånd ej varit i behof af någon annan hjälp. I fall vi
vid detta tillfälle resa till Ashby-de-la-Zouche, göra vi det tillsammans
med min ädle granne och landsman Athelstane af Coningsburgh och
med sådant följe, att vi kunna hålla fredlösa och fiender bland
länsherrarne från lifvet. Jag dricker er till, herr prior, i denna bägare
vin, som jag hoppas skall falla er i smaken, och jag tackar er för
er artighet. Om ni skulle vara så sträng i hållandet af klosterreglerna»,
tillade han, »att ni föredrar er sura mjölk, så hoppas jag,
att ni inte af idel artighet gör mig besked.»
»Nej», sade prästen leende, »det är endast i vårt kloster. Då
vi färdas ute i världen, följa vi världens bruk, och därför mottar
jag en skål i detta ädla vin och öfverlåter den svagare drycken åt
min lekbroder.»
»Och jag», sade tempelherren och fyllde sin bägare, »tömmer en
skål för den sköna Rowena, ty sedan hennes namne införde detta bruk
i England, har ingen någonsin varit mera värd en sådan hyllning.»
»Jag vill spara er er artighet, herr riddare», sade Rowena med
värdighet och utan att ta slöjan från ansiktet, »eller rättare sagdt,
jag vill lägga beslag på den genom att fråga er efter de sista
nyheterna från Palestina. Det är ett ämne, som är behagligare för
våra anglosaxiska öron än de artigheter, som er franska uppfostran
lärt er.»
»Jag har föga af vikt att berätta, ädla fröken», svarade riddar
Brian de Bois-Guilbert, »utom att underrättelsen om ett vapenstillestånd
med sultan Saladin har bekräftat sig.»
Han afbröts af Wamba, som intagit den för honom bestämda
platsen på en stol, hvars rygg var prydd med två åsneöron och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
