Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana personer som han, ett slags tom nyfikenhet och orolig otålighet,
som ej tilläto honom att sitta länge i samma ställning, samt den högsta
grad af själfbelåtenhet. Det samtal, de underhöllo med hvarandra,
fördes på anglosaxiska, som allmänt talades af de lägre klasserna.
»S:t Witholds förbannelse vare öfver de här svinen», sade
svinherden efter att ha blåst eftertryckligt i sitt horn för att samla den
spridda svinhjorden, som besvarade hans kallelse med lika melodiska
toner, men ej förhastade sig med att lämna den läckra måltid af ållon,
som de gödde sig på. »S:t Witholds förbannelse öfver dem och
öfver mig!» sade Gurth. »Om inte den tvåbente vargen nappar till
sig några af dem, innan mörkret faller på, vill jag inte vara en
ärlig man. Hallo, Snappopp! Snappopp!» ropade han så högt han
kunde till en raggig, vargliknande hund, ett slags jakthund, halft
dogg och halft vindthund, som sprang linkande omkring liksom för
att hjälpa sin herre att samla de genstörtiga djuren, men i själfva
verket antingen emedan han var ovetande om sin plikt eller af
afsiktlig elakhet endast jagade dem fram och tillbaka och förvärrade
det onda, som han låtsades vilja afhjälpa. »Må den onde dra ut
hans tänder, och må all världens olycka komma öfver skogsfogden,
som hugger af klorna på våra hundar och gör dem odugliga till sina
sysslor! Wamba, stig upp och hjälp mig, så är du hygglig; spring
rundt omkring kullen för att komma mellan dem och blåsten, och
då du kommit i lovart om dem, kan du drifva dem framför dig som
en flock fromma lamm.»
»Jag skall säga dig en sak», sade Wamba utan att röra sig ur
fläcken, »jag har rådfrågat mina ben, och de äro af den åsikten, att
det skulle vara mycket ovänligt mot min upphöjda person och kungliga
dräkt, om de bure mina vackra kläder genom detta moras; därför
råder jag dig, Gurth, att ropa tillbaka Snappopp och öfverlämna
hjorden åt dess öde, som, antingen den träffar på skaror af resande
krigsmän eller på fredlösa eller på vandrande pilgrimer, ej kan bli
stort annat än att bli förvandlade till normander innan morgonen till
ej ringa tröst och glädje för dig.»
»Svinen förvandlade till normander till tröst för mig?» upprepade
Gurth. »Förklara mig det, Wamba, ty min hjärna är för slö
och mitt sinne för tungt till att lösa gåtor.»
»Nå, hvad kallar du dessa grymtande kreatur, som ränna
omkring på sina fyra ben?» frågade Wamba.
»Svin, din narr, svin», sade herden, »det vet hvilket dumhufvud
som hälst.»
»Och svin är god anglosaxiska», sade narren. »Men hvad
kallar du son, då hon är flådd och uppskuren och styckad och
upphängd vid benen som en förrädare?»
»Fläsk»,[1] svarade svinaherden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
