Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som vallar, än som tornhöga broar, än som milslånga
gallerier, sprängda genom fjellen; jag talade om
Amerika och om England.
”Man spisar frukost i London och samma dag
dricker man thé i Edinburgh.”
”Det kan jag,” sade mannen, och detta sade han,
som skulle ingen annan än han kunna det.
”Jag kan det också,” sade jag, ”och jag har
gjort det.”
”Och hvem är då ni?” frågade han.
”En vanlig resande,” svarade jag, ”en resande,
som betalar för att komma fram. Men hvem är ni?”
Då suckade mannen. ”Ni känner mig icke; min
tid är förbi; min makt är ingen; Blodlös är starkare
än jag.” — — Och så var han borta.
Då begrep jag hvem han var! Ja, huru en stackars
Bergande kan vara till mods, som blott hvarje
århundrade kommer upp för att se, huruledes det går
framåt på jorden. Det var Berganden och ingen annan,
ty i vår tid är hvarje upplyst menniska betydligt
klokare; och jag såg med ett slags känsla af stolthet
på min tidsålder, med de surrande hjulen, de tunga
hammarslagen, saxen som klipper så mjukt i metallplåtarna,
de tjocka jernstängerna, hvilka knäckas som
en lackstång, och musiken, der hammarslaget låter:
”Banko, banko! hundra tusen banko!” och allt genom
ånga — genom anden och anden.
Det var afton; jag stod på höjden vid Trollhättas
gamla slussar, såg skeppen med utspända segel halka
öfver ängen som spöken, stora och hvita. Slussportarna
öppnades tunga och med brak, såsom man berättar
om hemliga domstolens kopparportar. Aftonen
var så stilla; i den djupa tystnaden hördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
