Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Nedisningsområdena under istiden. Istidens början; dess höjdpunkt; mildare mellantider, s. k. interglaciala skeden. Istidens öfvergång till nutiden. Nivåförändringar. Om nedisningsområdenas landskapliga beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nivIföehÅllanden.
?5
Härtill kommer vidare den glaciala eller varfviga
leran, som ur den försvinnande isens glaciärälfvar afsatte
sig efter hand framför glaciär-isens främre gräns och
därför blef lagrad ofvanpå nyssnämda bildningar. Såsom
förut framhållits, är denna varfviga lera i allmänhet en i
hafvet afsatt aflagring (fynd af hafssnäckor, hvalfiskskelett
m. m.); af de i leran förekommande djurformerna kan
inän vidare sluta, att afsättningen skedde i ett haf med
’samma Klimatiska villkor som nutida polarhafs; hvilket ej
må förvåna oss, om vi betänka, att vid tiden for denna
lerafsättning glaciärer funnos i omedelbara närheten af, ja
till och med nådde ut i det haf, där lerafsättniogen ägde rum.
Om vi följa denna leras utbredning i vårt land (jfr.
kartan fig. 7), så finna vi, att den förekommer allmänt i
hela mellersta och södra Sverges slättbygder och att den
i norra och mellersta Sverge når en höjd öfver hafvet af
ända till 100—200 meter; att alltså hafvet vid tiden för
inlandsisens afsmältning stod minst så mycket högre än nu.
Af södra Sverge nådde sålunda förutom Skåne endast de
högländare delarna, företrädesvis småländska höglandet,
öfver vattenytan. Ifrån detta vattenstånd höjde sig landet
småningom om också med åtskilliga vexlingar ungefär till
siri nuvarande nivå. Nivåförändringar försiggå ock
fortfarande vid våra kuster, men ett så hög^t vattenstånd som
vid tiden för varfviga lerans afsättning har ej sedan dees
förekommit.
Det är ej allenast från vårt land utan.från flera
andra delar af det norra halfklotet, som bevis föreligga om
ett högt vattenstånd vid slutet af istiden. Dylika bevis
äro snäcTcbankar, bildade af former, som nu lefva i
polarhafvet. Sådana snäckbankar äro kända från Norges och
Storbritanniens kuster liksom ock från vårt lands västkust
(i synnerhet snäcklagren å Kapellbacken vid Uddevalla
äro sedan gammalt vida beryktade). De norska fjordarnas
strancllinier och terrasser, hvilka kunna nå 100—200 meter
öfver den nutida hafsytan, äro likaledes minnesmärken
från nivåförhållandena vid slutet af istiden. Ocli allmänt
finna vi å våra fritt liggande bärg och bärgsluttningar
klappérstensanhopningar och strandvallar som vittna om
forntida höga vattenstånd. Den största höjd dit dessa
gamla hafsstränder nått träffas i mellersta Norrland och
uppgår till 270 meter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
