Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hitåt!» ropade han.
Och med skälvande brådska klättrade flickorna
uppför stegen, medan Torvald höll i den. Därpå
sprang Torvald upp. I samma ögonblick han satte
foten på taket, var lejonet där nere och reste sig
rytande, färdigt att klättra uppför stegens pinnar
som sviktade under hans tassar.
Torvald fattade tag i stegens övre kant för att
kasta ned den. Den tycktes först omöjlig att
rubba, pressad som den var av lejonets tyngd.
Greta skyndade fram och tog också i. Och med
en våldsam ansträngning samt med den hjälp den
unga flickans ganska starka händer kunde giva,
fick Torvald stegen att glida en tum åt sidan.
Det var nog för att den skulle förlora fästet. Och
den störtade ned i gatan.
Lejonets raseri tycktes fördubblat av de hinder
det mötte. Det tog ett högt språng för att komma
upp på taket och gripa sitt byte.
Det var ett ganska lågt hus, på vars tak
flyktingarna befunno sig — ett envåningshus med ett
sluttande, tegelbeklätt tak. Torvald sade till sig
själv, att det icke vore omöjligt att lejonet kunde
hoppa dit upp. Det vore till och med högst
troligt att han skulle nå upp, — om icke möjligen
gatans ringa bredd, som hindrade honom att riktigt
taga sats, skulle bliva deras räddning.
Torvald såg upp mot de angränsande husen.
De voro båda betydligt högre, men där fauns
ingen möjlighet att komma upp på deras tak: raka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
