Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Modernismen i Islam och dess korantolkning. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
livet; i båda fall föres en förbittrad kamp mot all
bidᶜa företrädesvis mot helgon- och relikkulten och
med densamma förbundna vidskepliga missbruk.
Manar ger också i själva verket ständiga bevis
på detta inflytande, vilket om det också ej givit
första impulsen till oppositionen mot den härskande
ortodoxin, dock kraftigt bidragit att teologiskt
befästa den intagna ståndpunkten. Ibn Tejmijja och
Ibn Qajjim al-Dauzijja äro de religiösa ledarne, dem
tillkommer titeln scheich al-islām.ᶜᶜ I Manar anföras
ej blott enskilda ställen ur dessa sunnateologers
verk såsom bestyrkande bevis, utan hela kapitel ur
deras stora tryckta och otryckta arbeten
reproduceras till läsarnes nytta och fromma. IT synnerhet
hänvisas med eftertryck på Ibn Qajjim al-Djauzijjas
verk Iᶜlām al-muwaqqaᶜīnᶜᶜ, då fråga är om
idjtihād och avgörandet av rättsfall. Det gör
visserligen ett något komiskt intryck, att se denne
hanbalit användas som den religiösa liberalismens
auktoritet, då man betraktar det i samma tryck
paralellt med iᶜlām utgivna bekanta eskatologiska verket
av samme författare, där han fordrar tro på de
mest dåraktiga, av själva ortodoxin ogillade
vidşkepliga fantasier.
Jag håller det icke för någon tillfällighet, att
från den nyislamska reformrörelsens början dessa av
ortodoxin tillbakavisade och ogillade teologers
huvudarbeten, som förut vid det teologiska studiet
fullkomligt försummats, i stort antal spridas från Indiens
och Egyptens tryckpressar. I dem skulle
självständigt tänkande teologer finna skäl för den nya
reformriktningen, visserligen blott i ett avseende: dess
religiösa motivering. Ibn Tejmijja och hans
lärjungar i 14:de århundradet hade emellertid allt annat
i sinnet än att tjäna kulturen; de äro ju exklusivt
fanatiska motståndare till filosofin och i
ofördragsamhet mot olika tänkande och troende kunna de
säkert upptaga tävlan med de svartaste reaktionärer.
Goldziher, Islam. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
