Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Mystikens koranutläggning. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Blott den ande i vilken lagen fullgöres är olika
allt efter fortskridandet på den sufiska
kunskapsvägen. Efter den mystiska intuitionens olika stadier
och den fortskridande inre upplysningen får den rituella
bönen en annan mening. Den börjar med den
kroppsliga riten och fortskrider sedan till själens bön, till
hjärtats, de inre mysteriernas, andens och
stillhetēns bön c(salāt al-chafā), inalles sex stadier. Det
sjunde stadiet har ingen motsvarande bön, det är
absorptionen och den absoluta gudskärleken,
uppgåendet i enhetens väsen. Såsom den yttre bönen
får sitt slut med döden såsom ingåendet i den yttre
vissheten,ᶜᶜ så har den sanna bönen sitt slut med
ingåendet i den absoluta absorptionen (al-fanā
almutlaq), som är visshetens sanning (haqq al-jaqīn).ᶜ
Han medger här de rituella handlingarnes
betydelselöshet för den fullkomligaste kunskapsgraden,
som emellertid blott få uppnå.
Vi hava här använt Ibn ᶜArabi’s tafsīr som
specimen för de muhammedanska mystikernas
interpretationsmetod. Vad vi här funnit gäller om hela
den sufiska kommentarlitteraturen. Många arbeta
visserligen också med kabbalistiska medel, bokstavs-
och talkombinationer och få på denna väg fram
djupsinniga tankar. Dock, denna art av koranexeges
faller utom området för vår undersökning; den är
icke längre förklaring, den hör till det gnostiska
mysterieväsendet.
Väl må vi däremot till vår här lämnade exposé
knyta en företeelse, som vi redan inom den
muᶜtazilitiska exegesen lagt märke till: tendentiösa
förvanskningar av texten i syfte att kunna framte desto
klarare bevis för de sufiska grundåskådningarne.
Det våld man sålunda tillåter sig att begå mot
texten gör ofta intryck att vara ämnat mera som
en övning för vederbörandes skarpsinne och kvickhet
än som allvarlig exeges.
Jag anför ett exempel ur traditionslitteraturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
