Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den traditionella koranutläggningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
telse: det oblyga uppdiktandet av de i kedjan av
förmedlande auktoriteter figurerande sagesmännen,
den partipolitiska tendensen i de varandra stundom
skarpt motsägande berättelserna över en och samma
tilldragelse. Furst Leone Caetanis och pater Henri
Lammens’ forskningar visa oss allt klarare, att
även traditioner om profetens liv och strider och om
islams äldsta historia, traditioner, som framträda i
tänkbarast oskyldiga form, kunna gömma i sig skilda
partitendenser och lokala aspirationer, utgående från
olika idériktningar och olika lokala skolor inom den
unga islamförsamlingen. Framställningen av en
tilldragelse blir trots den för trovärdigheten erforderliga
hadīthformen och trots den till det yttre oklanderliga
kedjan av sagesmän en annan, allteftersom den har
sitt ursprung från Syrien, Medina eller Irāq. Den
historiska hadīth blir därigenom av samma art som
maghāzī, vilka, som vi sett, framkallade t. o. m. den
muslimiska skolans betänkligheter.
Fordran på hadīthform kommer inom det teologiska
området framför allt till synes inom tafsīr. Berättigad,
alltså vetenskaplig tafsīr äro blott de förklaringar, som
kunna rättfärdigas såsom framställda av profeten själv
eller de till hans undervisningskrets hörande
följeslagarne (al-tafāsīr al-manqūla). Man förutsätter det
nämligen som självklart, att profeten själv uttalat sig, då
han tillfrågats om avsikten med enstaka koranord och
språk. Även han har icke av sig själv givit
förklaringarne över verserna utan mottagit dem från ängeln
Gabriel, som meddelade dem från Gud (bi riwājat ᶜan
Allahᶜᶜ). Nästan varje efter innehållet uppställd större
traditionssamling har sin bāb tafsīr al-Qur’ān, d. v. s.
en samling exegetiska meddelanden från profeten själv.
Så vidhjärtad som islams traditionsmetod är, kan det
icke förvåna oss, att denna förklaringskälla knappast
någonsin lämnar vederbörande i sticket. Den är
outtömlig. Den mångskrivande egyptiske lärde Djalāl
al-dīn al-Sujūtī (Ō 1505), som skänkt oss ett för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
