Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är förstås Kusma, som pratat om det!
När har han berättat det för er? Nåja, då måste
jag väl visa er den. Kom!
När William drog upp grammofonen, tittade
den gamle i tratten och knackade på locket.
— Det ser ju ut precis som en vanlig låda —
en trumpet och en låda. Ack, hur många sådana
lådor har jag inte gjort i min ungdom!... Och
inte sämre målade... Nå, får vi höra, hur den
sjunger...
Vid det första ljudet av människoröster
rusade den gamle upp. Hans ansikte fick ett
uttryck av djupaste förvåning. Han hade ända in i
det sista icke velat tro på det. Folk, som
ingenting har att göra, pratar ju ofta så mycken
smörja! Men hans sonhustru vände sig mot väggen
och korsade sig hastigt. Nikita stötte henne i
sidan och lugnade henne:
— Äsch! Vad du är dum. Det är ju bara en
mekanism!
När William ville byta skiva, höll Ambrossi
honom tillbaka.
— Får jag titta riktigt på den!
— Titta bara! Allt finns där, och du kan se
det!
— Öppna lådan! Vad finns uppe på den? En
trumpet och en skiva. Det är inte värt mycket.
Låt oss se, vad som finns inuti!
William lyfte upp locket. Farbrodern och
brorsonen undersökte länge fjädern, tratten,
ljuddosan, tittade till och med under lådan och
kunde icke begripa, vad det var, som sjöng, och
hur det kunde sjunga.
— Jag trodde, att det fanns några pipor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
