Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ssjomotschka... Ssjomotschka...
Hon trevade med händerna efter barnets
kropp och kunde icke finna den...
Då knackade det plötsligt på dörren, men hon
fortsatte att krypa och upprepade nästan ljudlöst
det för henne så kära namnet.
Nu knackade det hårt och länge på fönstret.
Ett ansikte pressade sig mot rutan. Ett
ögonblick senare öppnades fönstret under klirret av
sönderslaget glas. William hoppade snabbt in.
Han sträckte sina händer mot sonen, rörde vid
honom och ryggade tillbaka. En skugga drog över
hans väderbitna, sträva ansikte. Han lyfte ömt
sonens kallnande kropp upp mot sina ögon likt
ett dyrbart, bräckligt föremål och sög fast sin
blick vid honom. Hans hustru låg framför hans
fötter. Men han såg henne icke. Hans tunga,
sorgsna tankar gingo mot dödens eviga
hemlighet.
Sedan lade han liket försiktigt och utan ett ord
på bädden, kastade av sig den nedisade pälsen
och böjde sig deltagande över Vera.
— Ssjomotschka! Var har du gömt dig? Jag
kan inte finna dig!
Mager, blek, med tom blick och framskjutande
mage springer Vera omkring i rummet. Hon
söker i varje vrå. Ser icke på föremålen, ser
genom dem.
— Titt-titt min lille gosse! Varför har du
lämnat din mamma? Hon har så tråkigt utan dig.
Kom fram, min älskling! Vi ska snart fara till
stan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
