Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De funderade länge, räknade upp dussinvis av
hundnamn, men de tyckte icke om något enda av
dem. Hunden leker nöjd och belåten vid Veras
fötter, försöker gripa tag i sin svans och skäller
ursinnigt och med pipande röst.
Plötsligt utbrister Vera glatt:
— Nu har jag det! Precis det namnet som
passar för honom. Polar!
William ser förvånat på Vera.
— Varför tycker du det namnet är det rätta.
— Jo, han liknar ju en riktig liten
björnunge...
— Nej, Vera, vi ska ge honom ett
anspråkslösare namn...
— Vi kallar honom Purzel! Vad tycker du om
det namnet?
— Bra. Då kallar vi honom Purzel, instämmer
William.
William kommer att tänka på allt detta nu,
och han skrattar. Man kan verkligen icke förstå,
varför så egendomliga tankar och jämförelser
komma för en ibland...
— Säg, »Eva», ska vi inte tänka på vårt te nu?
William kastar bort kniven, med vilken han
spaltar fiskarna, sträcker på sig och ser på sin
hustru med ett vänligt leende.
— Vad kallade du mig för?
Hon ser skarpt på honom.
— Kallade jag dig inte Vera? Du är väl aldrig
svartsjuk på någon annan kvinna? Det vore
verkligen lustigt! Han skrattade högt. Nå, då går
vi väl.
Han lägger sin arm om hennes liv och för
henne in i huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
