- Project Runeberg -  Ishavet sjunger : familjeroman /
23

(1934) [MARC] Author: Pavel Grigorjevitj Nizovoj Translator: Edvin Björk - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arbete hemma. Man måste bli fortare färdig med
husets inredning. Hon skyndar in i huset, diskar
och bestämmer plats för husgeråden, hänger in
kläderna i skåpen och sätter upp vykort på
väggarna. Men sedan... måste hon inte
ovillkorligen åter gå ned till havet? Vid den timmen, då
solen, eldröd och kall som ett strålande
sagoskepp, far över horisonten, skrika de unga
sälhundarna nere vid stranden. De skrika som små
barn. Och måste hon icke ovillkorligen gå och
titta på fåglarnas årsting på klippan bredvid? Så
oändligt många måsar det finns där, och vilket
larm de föra! De äro icke alls rädda för
människan... Hon har ännu icke tillfogat dem
något lidande...

Ibland gick också William till stranden. En
gång fann han vid ebben en sjöstjärna mellan de
hala stenarna. Den var mörkröd, hade fem
skarpa tentakler. Långsamt kröp den över den våta
sanden. Emellanåt drog den ihop sina många små
fötter, emellanåt sträckte den åter ut dem.
William vände den om.

— Titta här, herrn behagar äta!

Vera såg, att bredvid sjöstjärnans mun fanns
ett öppet musselskal. Själva musslan hade redan
sugits in i sjöstjärnans mage och höll på att
smältas nu. Vera rörde med sitt finger vid
sjöstjärnan. Djuret böjde litet på en av sina tentakler,
sträckte fram några av sina små fötter, höll sig
fast med dem och började mödosamt vända sig
rätt igen... Några stenar voro övertäckta med
musslor, vilka sågo ut som stenbucklor.

— Titta där, sade William, det är blåmusslor.
Dem kan man äta. Jag har ätit dem med ris en
gång. Inte illa alls... När du bor vid havet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:02:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ishavet/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free