Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Snart kommer ni allesammans att avundas
mig. Jag kommer att vara ensam inom en
omkrets av dussintals mil. Ingen kommer att
störa mig... Ett härligt liv!
Kapten Lyssjenko lyfte på huvudet och såg på
samma gång beklagande och misstroget på
Williams breda axlar och långa armar, som räckte
honom nästan till knäna. Han svarade långsamt
och betonade varje ord:
— Jag önskar er i alla fall det allra bästa i ert
nya liv. Framför allt förtroende.
Självförtroende!
Han sög på sin pipa och gick betänksamt in i
sin hytt. William såg uppmärksamt och tankfullt
efter honom. Ett överlägset leende ryckte
omärkligt i hans munvinklar.
Det är verkligen en komisk människa, den
här kapten Lyssjenko! Klok, hjärtlig — men
litet vriden. Inte alls lik en äkta sjöman. Kan en
människa som han förstå William? Ack, hur
skulle han kunna det!
Vita havet. På stranden några små hus.
Gränderna och prången kringgärdade av nät,
fullproppade med båtar och fångstredskap. I
närheten den jäktande, larmande staden Arkangelsk.
Man hör ända hit ljudet från stadens klockor
och fartygssirenernas tjut i hamnen. Ända hit
känner man stadens liv.
I denna fiskarby har William tillbringat sin
barndom. Hans kringflackande farfars far hade
under sitt sökande efter lycka kommit från sitt
hemland Norge till denna trakt, hade lärt känna
en kraftig rysk fiskardotter, slagit sig ner här
och börjat sätta avkomlingar till världen. Och de
hade icke blivit få under hans sjuttioåriga liv!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
