Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 12 Söndagen efter Trefaldighetssöndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•359
Gud givit oss och våra barn! Det är en tung börda för den far oeh
mor, som har fyra barn, och det ena är halt, det andra blint, det
tredje dövstumt och det fjärde en krympling. Och dock har en
sådan tung börda aldrig blivit lagd på någon, utan att Gud därmed
haft en nådefull och kärleksfull avsikt. Den blindfödde, om vilket
det berättas i Joh. 9, hade drabbats av denna skenbara olycka, på
det att han skulle bliva salig. Joh. 9: 3. Troligen blevo både han
och hans föräldrar saliga, därigenom att Jesus fick uppenbara sig
för dem, vilket aldrig hade kunnat ske, om icke mannen hade varit
blind från födelsen. Och går man förlorad för evigheten, då har
man sannerligen intet gagn av, att man i tiden haft goda och roliga
dagar. Och vänner man sin själ, då har man vunnit allt, som kan
vinnas, och har ingen skada av en jämmerfull tillvaro på jorden.
Det var en eländig hop, som kastades framför Jesu fötter, men
de fingo där lekamlig hjälp och blevo därigenom mera tillgängliga
för frälsningen än de i lekamligt avseende välmående och i andligt
avseende självbelåtna fariséerna.
Att de "kastade" de hjälpbehövande för Jesu fötter, innebär
icke, att de på ett vårdslöst sätt slogo dem i berget, utan det
antyder den hopplöshet och nöd, som länge tryckt anförvanternas
hjärta samt vissheten om, att de nu skulle få hjälp. De blevo icke heller
besvikna. Icke om en enda sade Jesus: "Denne är obotlig". Nej:
"han botade dem," står det.
Tänk, om vi hade Jesus sittande mitt ibland oss! Skulle vi då
icke med förtroende vända oss till honom med alla våra
angelägenheter och med all vår nöd? — Men nu är han verkligen närvarande
fastän i osynlig måtto. Och vi få kasta allt vårt bekymmer (1 Petr.
5:7), således både oss själva och våra barn och anförvanter på
honom, ty han har omsorg om oss.
De underverk, Jesus gjorde, voro tecken på, att han var den
rätte Messias. I sådant syfte behöver han icke nu göra underverk,
emedan frälsningens predikan har kommit "bekräftad" till oss. Ebr.
2:3. I skriften hava vi samma under och tecken som de, vilka voro
ögonvittnen därtill. Vi hava förutsägelserna i det gamla oeh
uppfyllelsen i det nya testamentet. Och den, som icke vill tro
skrifterna, skall icke tro, även om de döda uppstode oeh predikade. Luk.
16: 31.
Men vi få dock frambära all nöd och kasta den för hans fötter.
Därvid få vi dock lämna åt honom att själv bestämma tid och sätt
för hjälpen samt även bedja: "Ske din vilja!" Och vilja vi
överlåta oss åt hans vilja, så skola vi ock få anledning att prisa Gud,
såsom de nödställda, som kommo till Jesus på berget, gjorde. "Han
botade dem, så att folket förundrade sig, när de sågo dövstumma
talande, lytta färdiga, halta gående och blinda seende; och de prisade
Gud." ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
