Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 3 Söndagen efter Påsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
1 Söndagen efter Påsk.
Joh. 14: 1—12.
ch Jesus sade till sina lärjungar: Edert hjärta vare icke
oro-^ ligt"; v. 1. Tänk att ett sådant ord kan sägas till en
människa ! Det är nämligen gruvligt oroväckande att vara människa. Man
är en evighetsvarelse, och man har i sig själv alla förutsättningar
för att gå evigt förlorad. Det blir oro, om man vaknar upp över
nödvändigheten av att varda salig och det myckna, som står
hindrande för vår själs eviga frälsning. Det är dock sanningen själv,
som uttalat dessa hugnesamma ord, varför han ock själv svarar för
dess infriande. Han sade till sina lärjungar: "Edert hjärta vare
icke oroligt," Men den rogivande hjälp, han utbjöd till dem, bjuder
han ut åt alla.
Om en opånyttfödd människa tröstar sig med att hon ingenting
har att frukta, så tröstas hon i olyckan. Men det blir ock samma
resultat, om en troende tröstar sig med den falska inbillningen. Då
Jesus uttalar ovan anförda ord, tillägger han därför: "Tron på Gud
och tron på mig." — Där är hjälparen, där är trygghet och ro men
icke i något, som vi äro, icke ens i det, att vi äro troende; ty blir det
vår tros föremål, då tro vi icke på Gud utan på oss själva. Men nu
är det icke blott tillåtet för var och en att tro på Jesus, utan det är
Guds bud, att vi skola tro på hans Sons, Jesu Kristi namn. 1 Joh..
3: 23. Alltså utbjuder Gud till alla den saliga trygghet, som de
troende åtnjuta.
Man kan aldrig hava sann och verklig ro, om man skall tro på
sig själv i frälsningsfrågan. Och samma förhållande blir det i
brödfrågan eller det, som rör vårt lekamliga liv. Vi kunna icke skaffa
oss vårt uppehälle eller bevara vårt liv eller vår hälsa eller hus och
hem. Men få vi tro på den allsmäktige Guden, då kunna vi vara
trygga; och tro vi på honom, då hava vi också ro i tron om än icke
i känslan. Ocli i frälsningsfrågan — ack, vad vi där äro förlorade!
Vi kunna icke försona en enda synd, och lika litet kunna vi bevara
oss för någon synd eller gå ett enda steg på livets och sanningens
väg. Men få vi tro på Gud själv och vår dyre Frälsare, som redan
gottgjort för alla våra synder, och som själv är vår rättfärdighet,
försvarare och vän, och som vill bära oss hela vägen fram, ja, då
kunna vi hava ro.
"I min Faders hus äro många boningar; om så icke vore, skulle
jag hava sagt eder det; jag går bort. för att bereda eder rum"; v. 2.
Man kan sakna rum, även om det finnes många boningar. I stä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
