Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 15 Söndagen efter Trefaldighetssöndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
"Och Marta hade en syster, benämnd Maria, som ock satte sig
ned vid Jesu fötter och hörde hans ord. Men Marta var upptagen
av idelig tjänst och hon gick fram och sade: Herre, sköter du icke
om, att min syster har lämnat mig att tjäna allena? Så säg henne
då, att hon hjälper mig." — Stackars Marta! Här faller hon för
en frestelse, blottar sitt inre och gör, vad hon icke ville (Rom. 7: 19),
eller vad hon skulle för allt i världen hava velat ha ogjort, hon
förebrår både Jesus oeh sin syster och fördärvar i ett ögonblick icke blott
stundens högtidlighet och välsignelse utan sin glädje för långa tider.
Utan tvivel fällde hon sedan många bittra tårar över detta sitt högst
olämpliga; beteende. Hon var nog lika glad åt Jesus som Maria.
Och det var med stor glädje och kanske även självbelåtenhet, hon
tänkte på vilken rar måltid hon i dag skulle laga i ordning åt Jesus
och hans kära lärjungar. Det var så roligt, att de nu voro där igen.
Vilken förlägenhet man känner, då några mycket kära vänner
komma, och man icke har det, som man önskar, och vilken
tillfredsställelse man förnimmer, då man har allt efter önskan, det känner
en husmoder till. I dag skulle det bliva riktigt rart på bordet i
Be-tanien. Både Marta och Maria arbetade därför med lust och glädje.
Under tiden talar Jesus till deras hjärtan eviga livets ord, och det
just de ord, som de nu behövde. Men det blev så övermäktigt för
Maria, att hon lämnade arbetet med mat och annat, som behövdes
för gästerna. Hon satte sig ock ned vid Jesu fötter. Detta "ock"
visar, att även hon hade "tjänat". Men nu gick det icke längre,
nu satte hon sig vid Jesu fötter oeh hörde hans ord.
För Marta gick det att vara "upptagen av idelig tjänst" och
så uppfånga ett och annat ord. Men ett sådant umgående med Guds
ord är icke nog till trons näring eller köttets dödande. Hon börjar
snart förargas på sin kära syster och även på Jesus, som låter henne
få sitta där och för övrigt upptager henne helt och hållet. Hade nu
Jesus sagt: Det är riktigt roligt att se huru villigt och uthålligt du
tjänar oss, men jag är ledsen över, att vi, genom att komma hit igen,
hava ökt ditt arbete, då hade nog Marta av hjärtat sagt: Ack, käre
Jesus, säg icke så! Det finns väl ingenting roligare än att få
mottaga dig och dina lärjungar. Och mitt arbete är ju ingenting att
tala om. — Men när ingen gjorde affär av hennes trogna tjänst, då
for hon ut i förebråelser.
"Jesus svarade och sade: Marta, Marta" — det var
genomträngande väckelserop — "du bekymrar och oroar dig, om
mångahanda ; men ett är nödvändigt." —• Nog är det viktigt och behövligt
att akta på sin jordiska kallelse, och om Jesu bekännare försumma
det, så draga de även vanheder över Jesu namn. Men vad hjälper
det oss, huru villigt vi tjäna i vår kallelse och i allmänna
kärleksgärningar, om vi icke sitta i stillhet vid Jesu fötter, icke giva själen
dess rätta näring? Se, detta är det nödvändiga och det enda
nödvändiga. Ps. 131: 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
