- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
193

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGx\NGAR i67

bortdunstad en annan dag, då hon inte är så nervös som
hon tycks vara i dag.

Han hade sagt detta i en iskall, sarkastisk ton, som
pinade Tor oerhört. Aldrig förr hade han hört
Gunnar tala så till sin mor.

— Du måste förlåta gossen, om han i sitt upprörda
tillstånd inte visar dig skyldig respekt, sade han till
Yvonne, som. nu stod vid dörren färdig att gå. Allt är
kanske hjälpt med att du ger honom en förklaring över
din motvilja för hans livsuppgift, säger honom, vad
det är du har emot skådespelaryrket...

— Jag ämnar ingenting förklara, åtminstone inte i
dag, svarade Yvonne i obevekligt fast ton. Jag har sagt
mitt sista ord.

— Då återstår bara för mig att säga mitt, sade
Gunnar och reste sig också. Till dess du ger mig en
övertygande förklaring på den ståndpunkt du intagit i
denna fråga, behåller jag naturligtvis min. Och jag
bereder dig på, att jag ämnar kämpa mig fram till mitt
mål med alla medel, som stå mig till buds. Den här
idén hos mig är intet löst hugskott, ingen hysterisk
inbillning som... ja, som ditt motstånd, den har växt
upp ur det sundaste och bästa jag äger inom mig,
begäret att göra rätt för mig i världen, att bli det högsta
jag kan bli med mina förutsättningar.

Yvonne hörde ej de sista orden, hon hade redan
lämnat rummet.

Hon stängde in sig i sin sängkammare och satt i
timtal uppkrupen i sin schäslong och stirrade framför
sig. Att hon kunnat vara så blind! Hon borde ju ha
anat, att teatern låg honom i blodet. Nu mindes hon
den där gången, då han som gosse olovandes sökt upp
henne på frälsningsarméns predikolokal, där hon då en

L. I. 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free