Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
Och så slog han sig ned vid bordet. Det hade
varit en »intressant och lärorik fest», berättade han, ända
tiiis »jäntorna» — Alphyddans uppasserskor — kommo
med vid tretiden, ty sedan blev det bara boston och
boston i alla hål och vrår, ända ute på verandorna, och
han hade varit arg å solens vägnar, att den skulle
behöva gå upp i sin rödaste prakt och lysa på sådan banal
uschelhet...
— Vill ni som jag, sade han, då de reste sig från
bordet, så gå vi nu in i lillebrors rum och tala om
vårt. Akustiken där är så van vid min
pratmaskin...
— Ja, sade han, då de tre slagit sig ned i Tors
arbetsrum, nu vill jag då först tala om för er varför jag dröjt
så länge med att avhandla den här saken, som jag ändå
haft klar för mig i över fyra år. Ser ni, jag ville
varken ha medhåll eller höra anmärkningar, jag ville
vara fri, låta mitt beslut mogna eller förfalla alldeles
på egen hand, så att jag sedan inte hade någon annan
än mig själv att lägga ansvaret på. Naturligtvis skulle
inga yttre bearbetningar ha ändrat ett jota, i
synnerhet som jag ju har ert löfte på förhand, men ser ni,
det här, det viktigaste jobbet i mitt liv, det vill jag vara
ensam om.
— Nå, kunde Tor ej hindra sig att avbryta, vad är
det nu du vill bli?
Gunnar kastade cigarretthylsan i den stora
familjeaskkoppen, som stod på skrivbordet, slängde upp den
långa, raka, svarta hårlänken, som alltid ville hänga
ner över ögonen, och sade helt lugnt och tryggt:
— Skådespelare.
Yvonne ryckte till, som om man rört vid hennes
öga med ett glödgat järn. Hon reste sig halvt ur län-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
