Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124’ ERNST LUNDQUIST
det, hade hon inte önskat den sista tiden, att något
skulle hända? Något, som kunde komma henne att
känna sig ung och levnadslustig igen? Här var det nu,
äventyret, och ett vackert, roligt, förtjusande äventyr
var det.
— Har ni ätit middag? frågade han nu.
— Ja, för en timme sedan. Har inte ni det?
— Jo visst, på Landsort äter man middag klockan
tolv. Pepparrotsgädda, som de inte ha maken till på
Operakällaren, och mors mästerstycke, gräddpannkaka
med vinbärssylt. Jag kan inte bli hungrig förr än i
morgon. Men litet törstig är jag allt. Han reste sig
och smålog mot henne med sina vita tänder. Vill ni
vara så god och försvara den här platsen åt mig? Han
pekade på soffan, där han suttit. Eller tillåter ni, att
jag belägger den med min resväska?
— Behövs inte alls, svarade hon skrattande, jag skall
se riktigt frånstötande ut, medan ni är borta.
— Lättare sagt än gjort! Och så försvann han om
hörnet.
Yvonne visste inte, hur länge hon suttit ensam — det
var kanske helt kort —, men då han kom tillbaka,
upptäckte hon, att hon suttit med ett leende på
läpparna hela tiden.
— Vill ni göra mig den stora äran att dricka ett glas
champagne med mig där inne i salongen? sade han
med en lätt bugning. Dä jag är glad, kan jag aldrig
undvara champagne.
— Inte jag heller, svarade hon muntert och reste
sig utan betänkande. Han bjöd henne armen som på
teatern, och de tågade in i däcksalongen, där det inte
fanns någon människa mer än de. Längst in framför
spegelväggen med sin jardiniére av yppiga ormbunkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
