Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGÅNGAR ii
den försvinande ångbåten, men livat var det i alla fall
och spännande. Uppe i en björkdunge låg en
igenbommad villa med en knakande flaggstång, där slog hon
sig ned på trappan och hörde löven falla med ett litet
muntert frasande ljud, som då gnistor släckas i vatten,
och såg månen gå upp över skogstopparna på andra
stranden, skinande glad och fet och rund. Hon gnolade
på en operamelodi och kände sig så lycklig, att hon
skulle ha velat gråta. Då det blev för enformigt att
sitta på villatrappan, gick hon ut på yttersta spetsen av
udden och lade sig på rygg i gräset med händerna
knäppta under nacken och tittade upp i den blåsvarta
himlen, där stjärnorna började tändas, och plötsligt
flög ett namn genom hennes halvslumrande hjärna —
ett mansnamn, som hon aldrig veterligen hört, aldrig
läst i någon roman —, och det gjorde henne så
underligt vek om hjärtat, och hon satte sig upp och
stirrade utåt vattenytan och sade ut i mörkret med hög
och smekande röst: Raimondo! som. om hon kallat på
någon, och det kändes, som om hon ville både gråta
och skratta på en gång, men helst av allt i världen luta
sig mot en bred axel och känna en stor, varm hand
stryka henne över håret och kinden.
Hon hade visst suttit där i en halvtimme och då och
då viskat Raimondo! ut i den råkalla kvällsluften, men
så började hon frysa och hacka tänderna, och så kom
ångbåten tillbaka och släppte av en passagerare vid
bryggan, och hon smög sig över relingen och satt helt
tyst och beskedlig så nära ångpannan som möjligt för
att värma sig och hoppades, att ingen skulle märka,
att hon kommit ombord. Men rätt som det var, kom
ångbåtskallen direkt fram till henne för att sälja biljett,
och då bad hon att få följa med in till Stockholm på
kredit, hennes pappa var byråchefen Friman, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
