Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseintryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hava gjort nog för sin mage. En enkel thésupé
avslutar vanligen dagens arbete.
Då vi begärde nycklar till våra rum möttes vi av
förvånade blickar och betraktades tydligen som
mycket misstänkta individer. Omsider lyckades man
finna en nyckel, som passade till ett av rummen men
som vi demonstrativt läto kvarsitta i den öppna
dörren. Alla dörrar stå nämligen under större
delen av dagen på vid gavel. »Här kommer intet bort»,
förklarade direktören med stolthet. Samma
förtroendefulla förhållande råder på alla irländska hotell.
Vilken angenäm trygghetskänsla bereder ej denna
traditionella ärlighet![1]
Belfasts pulsåder går genom Donegall Street, där
ett myllrande liv råder från morgon till afton.
Skotska högländare med bara knän och säckpipor
giva en diskret antydan om the British Empires
överhöghet. Poliserna äro beväpnade med kolossala
revolvrar, likaså de offentliga byggnadernas
portvakter. Denna försiktighetsåtgärd motiveras
därmed, att man aldrig kan vara säker för en ny
invasion av Södra Irlands »gunmen». För övrigt gör
befolkningen ett fridsamt och vänligt intryck. Om
man går in i en butik blir man alldeles säkert
tillfrågad om man ej tycker att Belfast är en vacker
och trevlig stad, en fråga som man med gott
samvete kan besvara jakande.
På Donegall Street följa de elektriska
spårvagnarna så tätt på varandra att det ofta är svårt att
gå över gatan. De äro stora och rymliga, i två
våningar, den övre försedd med ett täckt mittelparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
